Utmaning 2010:12 – 12 januari Skriv om en nykomling.

Hon står där i hörnet intill toaletten. Hennes första dag, vågorna i magen gör nästan ont. Magen riskerar att göra henne till toalett besökare. Just nu vågar hon inte gå på toa, hon känner inte de andra barnen, vet inte om killarna på denna skolan, är likadana som på hennes förra skola. Då var de hejjare att låsa upp toalett dörrar om hon fanns på insidan. Detta ville hon inte utsätta sig för redan första dagen.  Därför gjorde det onda mera ont, alla de andra barnen i korridoren verkade känna varandra, alla verkade  vara kompisar med alla.

Tiden gick i snigelfart, om bara fröken kunde komma tänkte hon, om bara alla kunde gå in i klassrummet, så skulle hon slippa stå här i hörnet och känna sig dum.  Tröjan började visa hur nervös hon var, stora  ringar runt  armhålorna visade på nervositeten. Det hade ringt in för tio minuter sen, men ännu hade ingen fröken kommit. Nu hörde hon att någon med klack-skor skyndade fram i korridoren, nu skulle hon för första gången se den människa som skulle hjälpa henne under denna terminen.

Sen visste hon inte var vägarna skulle bära henne och hennes pappa. Redan innan skolan börjat kände hon till mönsterna i deras flyttar, ett halv år sen bar det av, nya ställen  och nya platser. Redan nu visste hon att det inte var någon ide att lära känna någon mera än till ytan. 7: an gick hon i nu, Det var många flyttar, många nykomlingar varje halvår. Dessa första tre månaderna skulle vara de bästa månaderna.  Sen skulle nyfikenheten på henne som person  inte spela in i alla kamrater. För henne var hon aldrig nykomlingen men alla hon träffade var nykomlingar, Var sjätte månad, nya ansikten, nya lokaler, nu var det bara fem månader och 29 dagar tills den nya platsen skulle ses av hennes ögon.

Utmaning 2010:11 – 11 januari Skriv om att sätta ihop.

Tiden, ämnet och rummet som vi befinner oss i, lägger jag ihop med känslorna som brusar i mig. Pusselbitarna stämmer inte din förklaring håller inte, den duger inte för mig. Kanske för att min historia visar mig på små bitar av stundens allvar. De sanningar du serverar mig nu var då lögner. Den sista spiken i din sanning, gör att lögnen blir total för mig. Du, jag känner igen dina lögner, jag känner igen din historia, kanske skall jag påminna dig, om att jag levde i din historia, med dig, det gör att vi liksom delar den.

Dina ögon delar historikens ord, mina historiska känslor påminner mig om fallgroparna, i sanningar. Likadant som man nubbar fast takpappen omlott, på liknade sätt glömmer du av att din säkerhet, avslöjar lögnerna.  Du gömmer dig bakom din säkerhets fasad, den fasaden som bleknar av solen, bitarna som jag sätter ihop, faller isär av mina inre bilder, av dig i mig. Denna gången ska jag lita, på mig i mig, jag har ett ansvar över mig, jag har ett val att göra utifrån mig.

Utmaning 2010:10 – 10 januari Skriv om nya friska tag.

Likt den friska vår vinden, som griper tag i livet efter mörkret och vinterkylan.

Lika friskt griper den nya ivern mig, i mitt nya projekt.  Alla dessa vindar, alla nya tankar som flyttar in och bosätter sig för ett kort tag. De bara bor där, helt plötsligt finns de. Ivrigt hittar jag roligheter i dem, ivrigt vill jag prova på göra och lära. Tills nästa vind flyter in, fläktar bort den ny-gamla, pluttar ut och sopar ren, en ny tavla blir klar i tanken, den gamla tas ner. Ställs undan. Mina halvfärdiga projekt stannar upp, står still och flyttar bort.  Långt bort, inte här.

Vindarna ute är nya vindar i ett ekologiskt system. Mina inre vindar är nya i mitt ekologiska system. Friskheten är impulser av oförberedda otänkligheter i nyfikenhet. Rikedom i tusen mils-tanks-sekunder.

Utmaning 2010:8 – 8 januari Skriv om att sända ut signaler.

En liten ilning cementrerar den så sköra tråden, här gäller att agera. Ilningen är knappt märkbar, sökandes till en del av sidan på huvudet. Den sköra tråden för med sig små rykningar ovan för ögat, flimrande synrubningar. Nu  genast, nu måste den lilla vita tabletten tas. Här får inte signalerna ignoreras, då är ödet redan förutbestämt. Tillsammans med den lilla vita tabletten berörs kroppen av mörker, behöver mörkret för att kurera sig. Om kroppens ägare inte lyssnar på de utsända signalerna. Kräver den ut sin rätt genom långa timmar av vila, illamående och domningar även trötthet. Att lyssna till de utsända signalerna gör kroppsägaren en vinst i ett förlorat migränanfall men långa timmar kanske till och med dagar. Av dessa hotfulla, skrämmande attacker.

Utmaning 2010:7 – 7 januari Skriv om att orsaka.

Hon orsakade alltid ångest, Nu var hon inte längre säker på att paddlingen och fisketuren, var orsaken till nej angående syskon träffen. Hon ville helt enkelt inte ,orkade inte, var inte intresserad av syskon, som hon aldrig hade träffat. Vem eller vad ville de egentligen?

Varför skulle hon vilja träffa syskon som hon inte visste något om?

Ingen hade varit till för henne under de långa åren, som hon bodde hos familjen Granlund, ingen hade någonsin berättat för henne att hon hade någon annan mamma eller pappa.

Nu infann sig en lättnad över paddlingen och fiskedrag. När hon fick reda på att hon inte tillhörde familjen, då hade frågorna funnits. I dag fanns  inga frågor, inga frågor som behövde svar . Nej, inte en fråga fanns om varför eller inte, men det fanns en rädsla inom henne om att få veta saker, som hon kanske inte ville veta.

Visste  att detta samtal skulle upprepas, om någon månade eller så,då kommer kvinnan åter igen ringa och presentera sig som hennes syster. Kanske lika bra att förklara för henne nästa gång, att hon inte är intresserad. Då slipper hon ursäkta sig, eller hitta andra undanflykter. Eller var det kanske så att hennes handlingar visade henne att hon inte vågade, eller vad hon ville. Nej, bestämde sig att det som var mest farligt för henne, var att hon var rädd för att hennes ord skulle orsaka tårar, för de okända människorna som ville träffa henne.Ville inte göra någon ledsen,  ville inte orsaka andra lidande. Men genom dessa viljor och rädslor, orsakade hon sig själv lidande.

Utmaning 2010:6 – 6 januari Skriv om friluftsliv.

Genom att titta i kalendern så hittade hon en tid som skulle kunna passa in. Det var i och för sig mellan två pass av frilufts dagarna på hemmet. Ena veckan var det kanot och tält läger, som hon hade lovat att ställa upp på. Veckan efter var det tre dagars fisket. Nu så här i efterhand förstår hon att hon kanske kunde  tagit en av sakerna, inte två.

Hon ville så väl och ville så mycket, att dessa resorna skulle bli av, att killarna på hemmet skulle bli fyllda med upplevelser. Hade inte hon ställt upp så hade ingen av resorna blivit av. Hon och föreståndaren skulle ge sig av.

Den första veckan var något som hon såg framemot, tänk att få ta med sig dessa tuffa killar i kanoter. Tänk att få göra upp en lägereld och sätta upp tältet, efter en lång dag av paddling. Hon visste hur det skulle bli, killarna skulle innan lägerplatsen göra planeringar om att de inte skulle sova på natten. Sen när lägerplatsen var i ordning ställd, skulle de små gossarna vara så trötta och hungriga, så att mätta magarna och sova skulle förvandlas till mål som de ville uppnå.  Fiskelägret skulle vara fyllt med flugor, och fiskedrags snack, grillade fiskar på kvällen, skulle då fylla de små pojkarnas magar. Det kändes viktigt för henne att killarna skulle få uppleva dessa dagar, dessutom skulle det vara en viktig del i deras behandling. Efter dessa veckor skulle relationerna bli starkare, skalen som ungarna nu hade som sköld, skalas av. Hon kunde inte fatta att ingen av hennes kolleger ville följa med, varför tog de inte chansen.  En titt till i kalendern, så ryckte hon på axlarna, kände sorgen över att behöva tacka nej till syskonträffen. Nej, till att träffa sina syskon, som hon aldrig hade haft en relation med. Kvinnan i luren, svarade henne att det går flera tåg, och att hon förstod om hon ville ha mera tid, att vänja sig vid tanken på att hon hade en syster och två bröder.

Utmaning 2010:5 – 5 januari Skriv om att få dispens.

idag lever jag på dispens,  undantag i undantagsfall.  I undantaget, finns det ett undantag av ett tag, kring varv och om varv i cirkuleringarnas cirklar.  Att ena foten sätter sig framför den andra foten är ett under, mina trötta fötter, mina trötta tankar, ger mig dipens igen. Genom en dimma av slöjor i vanmakt griper ångesten tag i mig i varv efter varv. Skulle du komma tillbaka så hade dispensen även gällt dig. Jag vänder mig mot framtiden med vanmakt i känslan. Framtiden som är så beroende av tiden innan. Historiska upplevelser som gör sig påminda i framtida upplevelser. Jag tillåter min mun att le, men gudnåde ögonen om de skulle visa leendets känslor. Min blick är stel, vägrar ta in mera av livet. Tunnelseende är livskrisernas seende. Tankarna sinar, sipprar ut fylls på igen av samma tankar, inget nytt inget friskt kommer till mig.  Livets dispens gör ont. Tar ut sin rätt, kräver sina offer.

Utmaning 2010:4 – 4 januari Skriv om ett falsklarm.

allt tydde på att det var något som var fel. Känslan som bodde inom mig gav mig ett tryck över bröstet, ett tryck som krampaktig tog tag i mig. Mina ögon såg inte det som jag innerst inne visste fanns där. Tungden över mina tankar sa mig saker larm system som jag vägrade lyssna på. Kraften inom mig försvann. Kvaliteterna fanns inte det visste jag, ändå körde jag loppet.

Ändå tog jag dig och dina sanningar till mina. Inne i min kammare, då jag var själv. Gnagde känslan om vissheten, som jag själv gjorde om till ovissheter.  Alla dina lögner blundade jag för, alla dina egenheter och små bevis som jag hittade kastade jag bort. Alla larm  alla klockor som ringde i mig gjorde jag om till inbillningar och fantasier. Jag orkade inte lyssna på dem, jag valde bort dem.

Jag var så rädd för ensamheten, rädd för mörkret som fanns i ensamheten. Dessa rädslor gjorde att jag svalde allt du sa, nästan själv serverade fram dina lögner åt dig. Mitt egna larmsystem monterade jag ner i delar, del för del, till atom status. Livskunskaperna jag frenetiskt samlade på om dig var högar av aska, och grus.

Dessa gjorde att mina livskrafter dog tillsammans med mina klokheter.

Utmaning 2010:3 – 3 januari Skriv om att kopiera.

Jag tar hennes rörelse då hon precis ska börja le. Jag gör hennes leende till mitt. En liten del av min kärlek dör.

Jag träffade en kvinna, hennes ord om instabiliteten. Gav mig styrka i tanken. Jag lånade orden från kvinnan och gjorde dem till mina. Genom att låna hennes ord, inbillade jag mig att jag var mera intellektuell. En liten del av min klokhet försvann.

En man på min arbetsplats var en form av säkerheter som jag saknade, säkerheten blev ett fodral till mig, som gjorde att jag tappade tryggheten i mitt hjärta. En liten skör flicka hittade jag i en kö till systemet, hennes skörhet bodde redan inom mig, men hennes väg till trygghet tog jag och gjorde till min.

Den vackraste äldre damen visade mig, en egenhet i sig, den egenheten hade jag redan förlorat då jag lånade kvinnans leende.

Mina tuschade ögon mina röda läppar, och mitt färgade hår. Tog bort den sista gnuttan av mig bara för att tilltala dig.

Du är kär i en kopia, en kopia av mina möten i livet. Inget av det du ser är jag, utan kopior av det som jag vill och beundrar. Kärleken i mig finns inte, kärleken till dig är inbillad. Genom att låna av andra, är mitt liv en kopia, av inget men delar av andra. Vem är jag? Finns jag? kommer jag någonsin hitta mig själv?

Utmaning 2010:2 – 2 januari Skriv om att vara utvald.

en liten del, en liten liten del, ser att du står där. Ögonen pratar med dina ögon, dina ögon talar till mig. Gnistan glimmar till, ett kort ögonblick ger mer eld. Det glimmar som diamanter, rör till och ställer mitt inre i kaos. Som Honung lenar dina händer mina värkande muskler. Din röst är min tröst.  Dina andetag är syret i mig, ditt syre i mig ger mitt liv en mening. Elektriskt, statiskt, enormt, i mig vilar tacksamhet. Tacksamhet av din närhet, kärlek och inlevelse. Trotts min egen mening, blir din mening min, genom kompromisser ger kärleken mig val.  Jag valde att välja dig, du valde att välja mig. Tillsammans gjorde vi ett urval, vilket gör oss till utvald.