i alla fall hjärtan

här skär vi hjärtan på tvären, mitt i och lite vid sidan. Här äter vi hjärtan utan att andas lite bredvid och lite mitt i. Hjärtan fulla av sorg, hjärtan fulla av kärlek. Här skär vi hjärtan som om de inte fanns, lite i och lite vid sidam om. Här skär och skär vi, inte för att, utan för vi kan. Här skär vi hjärtan som karameller lite i och lite bredvid, Hjärta fulla av kärlek, hjärtan fulla av sorg, svarta hjärtan,röda hjärtan, mjuka, hårda, vi slipar till och slipar ifrån.  Vem hjärta spelar inte någon roll, här skär vi hjärtan på tvären……… 

Navelsträngen, jo den borde nog klippas nu men

Navelsträngen, jo den borde nog klippas nu men det gör så ont, inte rent fysiskt men mera i den mentala sfären. Klippa, klippa, bort, bort, bort jag är ju bara en mor. En helt vanlig mor, som har den mest underbara rara helt fantastiska son som navelsträngen bör klippas på. Jag jag lämna han till vargarna nu. Låta dom äta upp det vackert sköra, sudda ut klarheten i han underbar naiva ögon. Klipp, klipp  måste jag göra det nu? Kan det inte vänta en vecka till han är ju bara snart 21? Kommer han klara det? Tänk om han inte äter. Vem ska säga godnatt till honom? Eller tvärt om vem ska jag säga godnatt till, vem ska jag diskutera livets kantigheter med ja jo jag vet det är  dax nu klipp klipp  klipp 

värdighet, Du menar att det var värdighet? Menar

värdighet, Du menar att det var värdighet? Menar du att det är värdigt? 

Vem är det värdighet för?  Är det värdighet för dig som talar om det för mig? 

Eller är det värdighet för mig som blir tillsagd?

Är det själva till tufsandet som är mig värdigt?

Eller är det dina råd som ger värdigheten? 

Jag behöver inte din sanning!  

Jag behöver hitta min egna sanning den som bor i mig.

 Det är då som vi kan prata värdigheter.

Nej du får gå hem och grubbla lite till om det där med värdighet. 

Som om

Som om, som om illa, likt lila röra av vidrighetskanaler, simmar uttalandet ut bland alla åhörare. Bomben var släppt hon hade helt enkelt kastat ut de sista ur vasktratten. Spyan hängde kvar på väggarna och simmade sig sakta in i folksamlingens uppfattningar. Som om, jo men det var som om. Precis, precis så här är det.

Där stod hon skönheten som var en förklädd insekt utan vingar. Krampen i magen kom stötvis, tyst smygande värme som sipprade upp ur, till klangen av hennes röst svaldes orden.  För en gång skull tänkte efter före, men de orden som rann ner. Gick inte att svälja till sist, de flöda ut till en sur stank. Rummet  dansa i färger,  inte gick att upptäcka. Gårdagsgråheten  vackra nyanser till stankens odörer. Som om …

Inte ens, inte lyft ett finger. Suttit där inne låtit dammet flyga runt i cirklar. Som om, ord är ord, det är inget mer än bara ord. Ord flyttar in, bort men naglar sig fast och sinar med dagar. Snart blir det som om, om som snart bara det blir.

Ryckte lite på axlarna, vände, gick ut, såg inte skymten av elakheter. Orden  kvar där inne,  som om……

2012 väntande

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2012 annual report for this blog.

Här är ett utdrag:

600 people reached the top of Mt. Everest in 2012. This blog got about 3 000 views in 2012. If every person who reached the top of Mt. Everest viewed this blog, it would have taken 5 years to get that many views.

Click here to see the complete report.

Vågar jag välja?

20 SEPTEMBER

 

Skriv om att irritera

Likt en sommarfluga på morgonens första sovmorgon, får du det att krypa som myror, i min kropp. Riktiga etter-myror. 

Det malande som du mal ner och spyr ut, genom din mun. Får mig att låsa in mig i mitt skal, som en mussla som nyss fått sitt sandkorn.

Vem är jag som vill få dig tyst?

Vad har jag för rättigheter att tysta dig.

Vad har du för rättigheter att mata mig, med dina moraliserande kakor?  

Dina ord skapar vulkaniska utbrott inom mig, dina  ord är svaveldofter som får mig att vilja reagera.  

 

Vad är det som väcks i mig?

Vilka strängar är det du spelar på?

Vilka strängar är det som vibrerar i mig?

Vad står vibrationen för, vad väcks i mig?

Vad är det?

Är det orden som du rabblar?

Är det hur du klär dig i moralen, utger dig för etikens väktare? 

Kan det vara så att mina ögon mår illa av din person? 

Kanske handlar det inte ens om dig, utan ansvaret är helt enkelt mitt. 

 

Vågorna som stormar inom mig är jag herre till,  mitt ansvar är att det stillas. Irritationen som jag låter dig väcka i mig är mitt ansvar. Det har egentligen inte med dig att göra. Jag tillskrev dig det för att friskriva det faktiska ansvar jag inte själv ville ha, det ansvar som alltid är mitt. 

 

 Just det där ansvaret som gör att jag får rumstera i min ensamhet, mitt ansvar är över mig. Mitt ansvar är att se till mig, mina val. Det handlar om att jag ska kunna se mig i mina ögon utan att vara rädd för att möta min blick. Det vågar jag göra när jag tar ansvar över mig och mina handlingar.

 Jag kan välja att inte möta din blick, jag kan välja att slippa vara rädd för dina ögon.

Jag kan välja…..

Jag har alltid ett val 

Hitta dina vägar du.

17 september

Skriv om dåligt humör

Då har du inte sett mig på dåligt humör om du kallar det här dåligt humör. Visst vaknade jag på fel sida om man säger så. Men, det har inte med saken att göra.  Det handlar om respekt helt enkelt vill inte bli trampad på längre,  jag vill vara min egna värd. Vill inte ha någon som kör över mig som en ångvält gång på gång.

Jag vill hanteras varsamt så som jag hanterar dig. Vänder den andra kinden till? Nej, nu fan räcker det och blir över. Mågat äro råttet. Eller klarspråk jag har fått för mycket på min talrik nu, mitt mått är rågat och det är din attityd, ditt sätt att hålla mig utanför som gör det rågade måttet.

Jag kan riktigt känna hur hela jag håller på att hamna i det dåliga humöret som du vill tillskriva mig. Inte för att jag var arg, utan för att historian upprepar sig gång på gång, hela tiden. Detta trotts att jag gång på gång hade försökt förklara hur jag vill bli behandlad. Behandla mig varsamt så som du vill bli behandlad. Inte stampade på, inte vänd ut och in på bara lite vanligt hyfs om man säger så.

Förbannad? Nej inte riktigt ännu och vet inte om jag vill bli hederligt förbannad! Nej, sånt skit är inte jag värd. Det tar mera energi än det ger.  Så stämpla på du. Det gör mig inget, jag väljer andra vägar. Jag struntar helt enkelt i, lägger av och söker andra möjligheter och andra vägar. Finns säkert andra som uppskattar mig,  det som är jag. Förbannad? Nej jag är värd mera, du är inte ens värd att bli förbannad på. Inte ens värt att berätta det till dig, därför dessa rader. Mera än så får du inte av mig. Det räcker liksom med det här, jag tar nya vägar nu. Vägar som inte är till för dig.

Ha det så bra sköt om dig lev väl det önskar jag dig av hela mitt hjärta. Lev väl är det jag ska göra, hitta nya mindre komplicerade expansioner och mindre explosiva medianer.  Lev väl du får hitta dina egna vägar hitta till din lycka.  //