Min fulaste sten.

12 feb

Annorlunda

I dig är jag ful men jag måste få vara vacker i mig själv,  det fula i mig är att jag så gärna vill vara vacker  i det som är du. Det är det som gör mig ful och inte så vacker.  Det du tycker är fult i mig är egentligen min innersta och vackraste sten. Jag säger det inte till dig. Utan håller med dig att det är det fula i mig. Men inom mig gråter jag tårar stora som  troll.  Det finaste i mig har du gjort till fult.

Det fina med dig är att du kan föra dig och uppföra dig alltid. Prata när du får och vänta på din tur. Se på andra va de vill höra och säga det med en klang så de tror de hör det som de vill höra.  När jag pratar så pratar jag som alltid.  Lindar inte in och säger det jag ser. Folk vet  att det jag säger är inte sånt som de vill höra, så till mig lyssnar dom bara när dom måste och inte kan värja undan.

Man tycker om dig, till och med jag tycker om dig.  Men jag vet att dina ord är flata, ord som inte är mening med något som håller. Det är ord som lindrar men till sist står man där med trasiga band och inte kan lindra längre. Det är då jag tycker om mig. Det är då det blir annorlunda i mig, då blir mitt fula den vackraste av stenar.

För jag lindande in banden du talade om, jag lyssnade på din klang och förstod att det du sa var inget att ha. Det räckte med att lyssna. Ta av det du sa, behövde jag inte. För min sanning är lite hårdare,inte så mjuk. Redan innan dina ord tystnat, hade jag förberett mig på det som skulle ske.

Jag klandrar dig inte, som alla andra nu gör. Nej jag står här och ser att den sanning du ville ge oss. Det  var en sanning du så gärna ville att den skulle vara sann.  Tänk om du hade lyssnat på mig bara lite grann och inte sagt att det va fult……..

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Annonser

Publicerat av

malix.se.malix

På min andra blogg malix.se går att få info om mig

5 reaktioner till “Min fulaste sten.”

Kommentarsfältet är stängt.