Hallå är det någon hemma här? Hör du mig? Hallå vart är du? Vart har du tagit vägen? Hallåååå! Nej jag vägrar lyssna på henne, hon bara tjatar så. Hon är djävligast vid sänggående och på morgonen. Fy fan rent ut sagt. Då mal och mal hon. Under dagtid funkar det så där. Bara jag har att göra så är det lugnt. Jag slutade lyssna på henne redan när jag var 13 14 år.
Då sa jag till mig själv att: om jag ville ha ut något kul av livet, så sluta lyssna för fan. Helgerna var fulla av kläder, sprit och smink en och annan snygging kom förbi. Betygen gick inte längre på banan men, kul det hade jag. Efter nia träffade jag en kille som var störtskön helt underbar på att fixa och trixa. Kläder jo det var mycket kläder, hon hade slutat tjata.
Det fotades en del, alla ville ha mig på bild. Livet var stenkul. Men det roliga tog slut fort. Det roliga i livet kostade ofantliga pengar,höll jag i gång hela nätterna så vart det svårt att se ut som en nyponros på arbetstid. Nå ja det gick ett tag, efter det var det mera lättare att bli fotad avklädd. Ambitionerna försvann och jag blev en likadan.
Han som var störtskön och helt bäst hade tröttnat för länge sedan. Nu vart jag mera vald, valde aldrig själv. Jo nu skrek hon där inne igen, vart var mina drömmar? Va de det här jag ville ha? Va det detta som var det jag strävade efter? Nej detta vart inte mitt val, det fanns inget i det här jag ville ha. Men var det mitt val?
Hon där inne sa det, hon var riktigt tydlig när hon förklarade att det va just det här jag valde? Jag valde det varje dag hela tiden…. Nej! Det fick inte vara sant! Inte en enda gång hade jag valt! Men ju högre jag sa det till mig själv, ju mera oväsen gjorde hon. Hon va inte nådig vill jag lova fy fan för hennes röststyrka.
Så synd att hon bara va en röst utan någon livsstyrka….

Ja så stark! Hoppas så att livsstyrkan ökar för henne.
Starkt.