Trevlig helg.

18 AUG

 

Meddelande

 

Nu satt han där. På en stol vid fönstret. Väntade, full av vågor i kroppen. 

Vågorna skvalpade runt, runt i maggropen.  Snart kommer det en signal, tänkte han. Snart ringer det. 

Tyst, så här tyst som tystnade var just nu, så tyst hade han aldrig innan upplevt tystnaden. Han brukar gilla stilla tysthet. Kanske var det vågorna i kroppen som gjorde att tystheten var obehaglig. 

Han kollade för säkerhet skull en gång till, om verkligen telefonen ringde som den skulle. Men jo då comvic rösten svarade som bekant. Mottagningen var full, så skulle det ringa så hade vem som helst kunnat ringa.  Men det var inte vem som helst som skulle ringa.  Den som skulle ringa drog verkligen ut på lidandet. 

 

Ett ynka litet samtal skulle till, nu hade han suttit här och väntat i flera timmar.  En halvtimma gick och blev en hel. Hel blev halv igen, inget hände. Koppen med te, blev två koppar.  Smörgåsen byttes ut till lunch, som sedan blev middag.  Behövde till och med tända lampan i köket innan signalen tjöt till. 

– Hallå, det är jag. 

– Hej mitt namn är Klas Lindgren, jag Arbetar på Onkologiska Kliniken som överläkare. Jag har nu tittat på dina provsvar. Vad jag kan se så ser det illa ut.  Den där sista perioden av cytostatika, har inte gett de resultat vi hoppats på.  Syster Hans har  en  tid inbokad med dig, nu efter helgen. Då vi tillsammans kan diskutera hur vi går vidare fram över. Kanske kan  strålbehandling eller det vi kallar radioterapi vara ett alternativ. Men det får vi diskutera på måndag när du kommer hit. Du får ha en trevlig helg så ses vi på måndag som sagt. Klick. 

 

Trevlig helg, han önskade en trevlig helg och sedan var samtalet dött och borta.  Det skulle jag också vara snart tänkte han.  Klockan var redan halv sju på kvällen några styrkedroppar var för sent att handla.  

Trevlig helg, Jo det kunde han ju önska till sina dödspatienter. Kanske inte blir så många flera, innan han den där odontolog doktorn inte behöver ha han som jobb längre.. 

Trevlig helg jo trevlig helg va det ja. Han skulle minsann se till att ha en trevlig helg. Hann doktorn andas mellan orden han sa, tänkte han. Han frågade inte ens om det var jag som svarade i telefonen. Vem som helst kunde ju svarat och fått meddelandet. Trevlig helg, jo, det blir nog en  trevlig helg det här tänkte han. 

Verkligheten.

17 aug

Överens

 Vi hade ingått ett förbund du och jag. Vi hade lovat heligt att vi alltid skulle vara vänner, ingen skulle svika.

Vi skulle stå upp för varandra i vått och torrt.  Vår cirkel var helig, när vi stod iden var vi okrossbara och starka.

Du och jag vi skulle älska varandra som vänner i ett helt liv.

Du och jag, jag med mitt rufsiga hår, du med ditt långa.

När jag sa att jag inte sett, inte visste. Då såg jag hur lågan försvann, slocknade helt.  Dina ögon sa mig att du visste,  att jag  visste.

Jag som lovat dyrt och heligt, hade inte i verkligheten sett.  Dina ögon sa mig att du visste, att den verkligheten inte var värt sitt pris.

Vi som var så överens om allt, blev helt plötsligt som främlingar över allt.  Vårt vackra hela rena förbund hade svärtas ner, av min oförmåga att berätta den sanning som var din. För visst var det så, händer hade varit där dom inte skulle vara, visst hade jag satt dig  i samma situations som var min.  Men för en gång skulle blev jag utan. Det är i alla fall din pappa.

Gula mot dom röda

16 AUG

Färre

Det kan inte finnas så många kvar nu. Små  spår av det som har varit. Bara tomrummet är där. Sida vid sida hade vi gått, stått upp för varandra. Sedan träffade Eva Klas.  Jocke Han träffade sin Lena.  Då innan Klas och Lena var, det dom gula mot dom röda. Akta dig va vi slogs. Om någon röd bara gick i närheten, åkte han på så mycket däng att det nog var farligt.  Men det var vi, vi dom gula.  Vi gav oss inte tand för tand slag för slag. Om du inte tillhörde vårat lag.

Bosse flyttade in, det var då vi började röka. Jerry han fick tag på Öl det smakade piss det mesta hällde jag ut. Gick och spelade att jag druckit många.

Tommy trimmade mopeder, sålde delar som han hittat, som han sa. Vissa delar fastnade i händerna och vissa bara måste man ha. Delarna byttes ut till Töj.

Snart var det bara töj som bytte händer, delades, röktes. Det blev viktigt, tills Jonny flyttade hit.

Han var van, kom från stora stan.

I gatan va snygg han va, så mogen och kaxig. Töjjet flyttade ut, nu blev det avancerade svängar, Verktyg hit och dit. Dom röda var inte ens längre i tanken,stryk hade vi glömt sedan länge.

Jocke dog, Eva misshandlades och Jerry han stack till stan med Bosse.

Tommy fick bo bakom lås.

Bara jag som är kvar, sitter här och känner mig lurad. Vi som var emot dom Röda. Vi som var starka, stora. Vi som hade det som vår uppgift, att spöa skiten ur dom som bodde på den rödagården. Jag, jag bor kvar på den gula.

Rikedom

15 aug

Modell

Du sa du skulle jobba som en modell. Vi tränade du och jag. Gick där på din Catwalk. En Catwalk gjord av stolar och  bord. Jag var grå. Du var mer färgad. Le, ditt leende ska kännas i magen sa du.  Jag förstod aldrig  vad du sa. Du flyttade. Jag stannade kvar. Hitta mig en karl. Du hade många. En dag log du inte. Jag bakade och stod i.

Jag lästa om dig i tidningarna. Funderar på om du läste mina brev.  Jag fick barn. Du ny mun.

Min mamma dog. Din mamma fick ännu en ny karl.

Under catwalken satt vi och drack saft och pratade om rikedomar. Idag inser jag att den rikedom som jag fick. Inte kan köpas för pengar. Va det den rikedom vi pratade om?

Glaset är tomt

14 aug

 

Numera

 

Det var vanligare förr, att glaset var fullt. Numer är det allt som oftast tomt.  Förr flödade det över  av alla fröjders dricka. I dag är det lika tomt som halsen är torr. Sanningen är att drickat som var i blev något som jag gifte mig med. Idag är halsen torr och glaset tomt.  I går var både jag och glaset fullt. Idag är glaset tomt, kroppen full av ångest och tomhetskänslor .  Man har sagt mig att jag borde fylla livet med liv, jag fyllde det med dyra viner och sång.

Numera fyller jag det med billigt seglavatten och sorger. Sorger från den svunna tiden av då, när allt glittrade. Idag glittar inte ens jag, numera ser mina ögon inte glittret. Halsens törst har fått fritt spelrum. Glaset är tomt. Kroppen har ångest. Ångest dövar jag.  Fylla glaset  höja det mot skyn. Det brukar hamna på mitten. För att lena min hals. 

Min väg är kantig

12 aug

 

Väg

Du ville gå den väg som var bred och rak. Inga kantigheter gropar eller formligheter. Jag tröttnade fort. Samma hela tiden. Inga överraskningar inte heller någon vy.

 Din väg var så olik min, så färglöst sorgsen. Men utan tårar inte heller några skratt.

 

 Nu när jag vandra på de vägar som jag väljer.  Nu blir det tjusning vid varje krön, varje grop är där för att jag ska lära. Varje sten har hamnat där för att visa på val. Varje steg blir ett steg i färg. Gråten är gråt med tårar, glädjen är skratt och bubblande skratt. Min väg är kantig, orak rak. Min väg ger liv, din tar liv.  För i varje sväng som bor här på min väg, så måste jag bromsa in. Då ser jag. Din väg är rak, har fart. 

Felet bor hos mig.

11 aug

 

Fel

 

Jo det är så här, att felet ligger antagligen hos mig, långt inne i mig. Längst där inne i mig, ligger det ett litet fel som gör stora åverknings -påverkningar.  Felet i mig är att jag allt för ofta lyssnar på andra.  Att jag redan som liten liten tösabit, tagit till mig det som bor i andras ögon.  Min egna mina skönare uppfattning, får inte riktigt plats.  De är sköra gjorda av glas. De är små sköra små uppfattningar som genast flyttar ut i intet, när det ska till att göras saker som jag tror jag  inte kan.  

 

Felet är att jag ger alla andra rätt, inom mig motar jag bort det som är jag. Suger i mig andras ord som  karameller, tror att det är det som är stort och rätt. Hur fel har jag inte då?

Felet är hos mig fast jag tar det av andra. Varför tar jag fel, så att andra ska få rätt? Vem är jag om jag inte kan stå upp och se mina ögon i mina ögon, utan istället lånar dina glasögon.  Av en konstig anledning hörde jag ordet som sved till.  Genast var jag där och åt svalde det och gjorde det till mitt. Som om jag ägde ordet bara för att det var adresserat till mig från någon annan. 

 

Nej sanningen är den att ordets ägare hade mera fel än mig. Se jag kan skriva, se jag skriver ord för ord, de  flyter fram. Nästan som rena julafton, ploppar dom upp. Samtidigt som jag hör hur rösten från någon som visste sa: Men vem tror du att du är? 

Vem tror jag att jag är, Jag är jag så som jag är. En sådan som suger åt mig andra i deras uppfattningar, en sådan som tror på allt som andra säger.  För litenheten i mig är stor. Felet är mitt bara mitt! Vilken tur att felet är hittat, som jag har letat efter andras svar. Svaret låg där innanför min dörr och bara väntade på att få bli mitt svar.  Nu ska litenheten bli liten igen, så att storheten ska få mera plats….

 

Det går att läsa ett reportage om mig i veckans nummer som är ute nu, i hemmets journal 

Motstridigt krångligt i alla fall

Men det är klart att jag vill vara,  det är bara det att det inte är jag. Utan då är jag det jag som du vill att jag ska vara. Då är det inte jag längre, utan där är jag det jaget som jag egentligen inte vill vara. Men jag vill vara dig till lags, är dig till för att vara dig till lags, det vill jag vara. Men inte i allt utan bara när jag känner att jag är jag, i dig till lags. Då vill jag såklart vara det du vill, att jag ska vara. Men bara när jag kan vara jag. 

i alla fall hjärtan

här skär vi hjärtan på tvären, mitt i och lite vid sidan. Här äter vi hjärtan utan att andas lite bredvid och lite mitt i. Hjärtan fulla av sorg, hjärtan fulla av kärlek. Här skär vi hjärtan som om de inte fanns, lite i och lite vid sidam om. Här skär och skär vi, inte för att, utan för vi kan. Här skär vi hjärtan som karameller lite i och lite bredvid, Hjärta fulla av kärlek, hjärtan fulla av sorg, svarta hjärtan,röda hjärtan, mjuka, hårda, vi slipar till och slipar ifrån.  Vem hjärta spelar inte någon roll, här skär vi hjärtan på tvären……… 

Navelsträngen, jo den borde nog klippas nu men

Navelsträngen, jo den borde nog klippas nu men det gör så ont, inte rent fysiskt men mera i den mentala sfären. Klippa, klippa, bort, bort, bort jag är ju bara en mor. En helt vanlig mor, som har den mest underbara rara helt fantastiska son som navelsträngen bör klippas på. Jag jag lämna han till vargarna nu. Låta dom äta upp det vackert sköra, sudda ut klarheten i han underbar naiva ögon. Klipp, klipp  måste jag göra det nu? Kan det inte vänta en vecka till han är ju bara snart 21? Kommer han klara det? Tänk om han inte äter. Vem ska säga godnatt till honom? Eller tvärt om vem ska jag säga godnatt till, vem ska jag diskutera livets kantigheter med ja jo jag vet det är  dax nu klipp klipp  klipp