Utmaning 2010:294 – 29 oktober Skriv om smak.


Tonsillernas paradis-parader samlar sig vid cirkulations-terorins härlighet. Högtalare som gör att kroppen känner, bränner tungt runt.  Ordens hållfasthet blir helare renare och mera kraftig då orden blir till. Vibberaternas vibrat vibrerar inspirerar till rytmikrörelser där minsta cell får ta del av krafttagets kalas.

Musikens kraft är oslagbar.

Ordets verkan är verkan i helhets-abnormer.  Det skriks ut, talas tyst, högt och sjungs ut i olika formareringsprocesser, vissa sjunger mjukt. Vissa hårt.

Andra sjunger inte alls.

Vissa föredrar det skrivna ordet, som ibland kan gör minst lika ont. Hur ord smakar och känns är beroende av i vilken följd de dansar runt, och vilka ord som dansar med varandra.  Vem som använder sig av dansens ord, och vem som lyssnar och dansar med i dansen.

Jag dansar i ”Vi gillar olika ´´.



Vilken dans är din?

//malix:

Annonser

Utmaning 2010:293 – 28 oktober Skriv om en mästare.


Hans verk är verk som ger värk

Texternas texter, med takter som förstör harmonin som inte finns.

Koaset upplevs härligt rent utan ens ett röj.

Livskrafter föds, livskrafter dör

Allt tillsammans blir skivor av segmenterat som forslas bort av takten.

Mästerlikt  mästrandet är inte en sak, inte hans grej,

men han vandrar på broar som döljer oaser av krossat glas.

Skärvor samlas frenetiskt, en lite bit räddar försvinnande min själ.

Ett av mestervärkens mästare är hans låtar som Råttornas planet, bortom alla  förbud är delar av introvert………

”ser allt det du skriver bara suddas ut”(Alla Hjärtans dag)

En hyllning till en av Mästarna //Malix

 

Utmaning 2010:192 – 12 juli Skriv om att hävda sig.


Du lilla söta du, dina ögon är vackra och du är så fin. Din väg i livet har bara börjat, det är en väg som inte kan vandras av någon annan än dig. Än så länge får jag gå bredvid dig, än så länge finns jag till för dig. En vacker dag kommer du vandra utan mig, en dag ska du sträcka dig upp emot mål som jag inte kan se. En dag skall du se på saker ut efter dig. Min gud vad jag vill dig gott, det är nu jag har chansen att leda dig fram. Genom att lyssna på dig, genom att hjälpa dig fram till dig. Inte ett hår vill jag kröka på din hjässa, jag vill leda dig i dina fotspår, få dig att stå på egna ben. Få dig att se dina underbarheter, sträck på dig min lilla sparv, gå ut i livet och se med dina ögon använd din klokhet. Vandra på vägar som du vill vandra på, låt inte någon någonsin bestämma över vad du vill. Gå din egen väg, sträck på dig sikta på dina mål och du,  sikta så högt du bara kan, för jag vet att du kommer att klara det. Var i din storhet, den kommer att hjälpa dig fram. du behöver inte saker, inte heller karriär, för att hävda dig.  Var dig själv, välj utifrån dig så hävdar jag att lyckan nås ändå

Utmaning 2010:186 – 6 juli Skriv om något simpelt.


simpelt sa du och gick. Simpelt, som om det var en rättighet bara för dig! Simpelt, jo du skriv upp det, ta ner det, låt det stå var du vill! För mig betyder det mera, Jag vill ha mer! Enkelt, jo du enkelt som om att leva skulle vara enkelt. Att andas är mera än jag klarar av just nu. Livskrafter är kolosser som inte flyter i mig, tröghet, sörjande takter av gnislande stråkar i klagande ånger. Då står du och säger simpelt. Simpelt ett hån, ett slag i ansiktet, ett döds skri i öknen. Jag ser din enkelhet, sörjer för din livseld, den elden gav jag dig för att du skulle brinna. Men du, flammor blir det av torra fina vedträn, björken ska gnistra fint i elden, den kol du använder ger din själ en svärta som inte är vacker, björkens aska är vit, vacker och en näring för det som lever i jordens mylla. Som om livet är simpelt, mitt liv är mitt liv. Det lever jag i tacksamhet. Min ask är en ask med livskrafter som inte får sparas på, men det rinner ut av dina ord i simpelt. Mitt liv är mera värdefullt, Mitt liv lever jag utan simpelheter därför såg jag dig gå. Jag stoppade dig inte, ta du den simpla vägen igen. Min vän, jag vänder åt vänster står i korsningen och lyssnar på vindens ord som hjälper mig välja. Vinden använder sig inte av simpelt.

Konst är inte älskat av alla!

Utmaning 2010:184 – 4 juli Skriv om ett rekord.


allt det som skrivs är inget för mig, allt det som skrivs är inte heller för dig. Jag springer ifrån nu, springer långt. Jag springer fort för att slippa se det du ser. Klättrar över allt som är hinder, ser hur du stannar kvar . I min iver känner jag sorger, sorg över annat än livet. Springer iväg nu springer långt. Längst där fram står livet själv och ler, leder mig fram över livet, ser din skugga som är det forna du. I hastighets farter är du kvar i minnen av historier. Vem blev du som är kvar, vart blev du av, vad blev du sen? Tankar om dig är tankar om forna jag, minnet av nått från i går. Jag är idag det som är bra, inget av det du gav. Inga smällar kvar inga hånord i mig finns i dag. Inga rekordord eller slag kvar. Jag behöver inte rygga bort från onda minnen av dig

Utmaning 2010:144 – 24 maj Skriv om något sårbart.


Lite försiktigt böjd mot marken, lite en parasoll som kämpat emot stormens vindar. Försiktigt och skört verkar den lilla niga emot sin åskådare. Nästan som om hon ber om ursäkt, ” Förlåt mig för att jag finns” förlåt mig för att ni råkade på just mig.  Den sköra stjälken är ljust grön, små flimrande lite ljusare hår hjälper till och stödjer. Det vackra bladen skyddar självaste mitten, svag lila och vitt så försiktigt vacker står den lilla styvmors violen i  en klippskreva,  där har den skydd emot stormarna som sköljer klipporna, de salta stänken  hjälper den lilla att inte dö av törst. Vacker,  sårbar och skört, sakta fylls jag av samma sårbarhet, uppmärksammar det lilla vackra inom mig. Det som  endast bara skymtas nu, ser jag att jag  och styvmorsviolen, vi förstår varandra, vi niger, tippar framåt i smyg, står vid sidan av och tittar in, vi vågar inte, inte riktigt…..

Utmaning 2010:75 – 16 mars Skriv om en solklar seger.


vindan trofen av att hennes fula spel går hem. Hem med en glassymbios av falska löften och brutna förbindelser. Graciöst tog hon steg för steg, iskallt smekte hon de som behövdes smekas.  Hjärtat inom henne hade slutat att protestera. Det hade gett upp, vackerheten satt i hennes utsida.

Det var den utsidan männen avgudade, Gud hade gett henne behagen, Varje mans dröm var att få bara gå bredvid henne.

Silket var hennes hud, blicken var hennes framåtanda.  Gud hade skapat henne för att behaga mannen.

Men inte utan att mannen förlorade, varje scen, varje akt hon var med i gav männen dåligt samvete som gömdes av en önskan av mera. Kvinnorna runt henne gav henne härskna blickar, men dem brydde hon sig inte om.

Hon visste precis hur hon skulle göra för att få det hon ville ha. Det kunde kosta henne en kväll, en natt.

Efteråt kunde hons sola sig i segern, glamouren och njuta.

En dröm-bild, en dröm älskarinna.