Skriv om facit.


6 mars 2012

Skriv om facit.

Så du sitter där med facit menar du, har du hela eller är det bara en del som du tagit till dina sanningar? Om det nu är så att du sitter där med facit så behåll det, jag vill inte ha det. Jag kör min egen grej, skriver mitt egna manus. Rättar det som blir fel när tiden är där. Facit nej, aldrig! Har eget pussel, mina pusselbitar som jag lägger själv. Ibland regnar det, regnar, rinner, forsar gör mig ren, hel. Facit, finns inget facit till mig, eller mitt liv, varje sten är där för att jag ska kika. Kika, lära och gå. Kika lära, gå framåt utan att ångra, vänta eller inte våga. Vuxen, facit och skär? Då behåller jag den del i mig som är barn, utan lösningar och röd. Röd skrikande röd, knall blå eller vilken som helst bara det är tydligt klart och starkt.

Sa du facit? Är det inte att fuska, kan man verkligen fuska i livet? Nej, Mina sidor skrivs tillsammans med mina steg. Gå gärna bredvid, men aldrig före. Jag följer inte, har inte ro i kroppen att se dina rätt eller fel. Jag gör mina egna röda bockar. Jag kör i min gräddfil den är mindre smörig, den är den rätta för mig.  Facit, nej inte till mig det är ditt, du kan tyda det.  Jag har ett eget språk. Mitt språk, facit nej, vill inte ha, finns inget i det för mig.  Sa du facit?

Annonser

Utmaning 2010:294 – 29 oktober Skriv om smak.


Tonsillernas paradis-parader samlar sig vid cirkulations-terorins härlighet. Högtalare som gör att kroppen känner, bränner tungt runt.  Ordens hållfasthet blir helare renare och mera kraftig då orden blir till. Vibberaternas vibrat vibrerar inspirerar till rytmikrörelser där minsta cell får ta del av krafttagets kalas.

Musikens kraft är oslagbar.

Ordets verkan är verkan i helhets-abnormer.  Det skriks ut, talas tyst, högt och sjungs ut i olika formareringsprocesser, vissa sjunger mjukt. Vissa hårt.

Andra sjunger inte alls.

Vissa föredrar det skrivna ordet, som ibland kan gör minst lika ont. Hur ord smakar och känns är beroende av i vilken följd de dansar runt, och vilka ord som dansar med varandra.  Vem som använder sig av dansens ord, och vem som lyssnar och dansar med i dansen.

Jag dansar i ”Vi gillar olika ´´.



Vilken dans är din?

//malix:

Utmaning 2010:225 – 16 augusti Skriv om flärd.


Tanken stör ploppar upp och tar död,  genom cirklar onödiga fackel-tåg av ororsmoln  blommar upp. Här  flyger du runt och  gräver fram diamanter, syrener av högklackar  och läppande glans. Puterier med mun och byst. Vinkar fint, dammar bort och ler så smått.  Här är det jag som står för sorgen  för realiteter och kadaveri.  Du tycker jag  är naiv, torftig och inte nog så fin. Men med dina puterier så  kommer vi lika långt  den dagen, vi står  på vår ramp, det sista steget blir till för oss båda. Mina  viktigheter ligger i upptäckter av vackerhet i narturlighet.

Mina vinkningar blir till då jag genom mina känslor blir glad över din visit,  mina vinkningar är  yviga och själsliga,  mina puterier är inte till  av  glamorens flärd.

Nej, mina puterier är där av en blöt kyss av kärlek.

Min första tanke  på morgonen är till i tacksamheter och glädje över ännu en dag.  Det kan vara den sista,  till och med mitt sista andetag,  så här gäller det att andas.   Vilken tanke finns hos dig, då du samlar  på diamanter,och klackar och glans?

Gäller det då att  puteriandet blir det sista du gör?

Utmaning 2010 221, 12 augusti Skriv om att sopa under mattan.


jo hon skulle inte visa någon, inte en av hennes vänner skulle få se eller veta. Därför lät hon svararen på telefonen vara som det var, hans röst var ännu kvar.  Det var även därför hon istället för att gå ut med vännerna stannade hemma och låtsades att det var hon och han där.  Hon köpte  färska blommor varje dag, i fall om att någon skulle komma och besöka henne.  Hennes leende visade inget. En dag efter alla ensamma dagar stod han åter i hennes hall, tröjan var smutsig och jeansen hade varit rena för länge sen. Hans ögon visade henne att livet utan henne inte varit lätt.

-Förlåt, är det ett ord som passar in här, sa han och la huvudet på lite på sned.

-Förstår inte vad du pratar om, svarade hon, honom, I samma sekund fortsatte hon ” jo,, du vet mammas stuga på Tjörn” skulle inte vi kunna åka dit i helgen?

Precis som om han inte varit borta i  två månader och supit. Som om allt var som vanligt.  Som om han  hade skött firman och alla räkningar, varit hemma varje kväll och älskat med henne passionerat.

Han visst hennes olater, vågade inte störa hennes sinnesro. Så han lät henne hållas. ” Jo, visst kan vi det älskling, men vi kan ju bestämma det lite närmare fredagen.”  Svaret var hans, redan här innanför tröskeln kände han gnagandet,  redan nu visade sig den där  äckel-känslan över hennes förmåga, till att välja att inte se, inte visa  och inte ta in. Han visste inte hur han skulle få denna kvinna som var hans kvinna, förstå att de måste prata om det mörka.  De skulle vara, eller är tvungna att prata om det svåra. Men just nu höll  ölen på att göra sig påmind, just nu ville han bara  ta en dusch, därefter lägga sig i sängen för att sova några dagar så spriten och ångesten  försvann lite grann.  När hon tittade på honom  kändes det som om  han såg sanningen i hennes ögon men snabbt suddades det ut av hennes ord:

” Nej, älsklingen inte nu. Vi bestämmer senare du är trött av allt jobb, så  ta du dig en dusch och gå in i sängen. Säg till om du är hungrig, senare,  så fixar jag det.  Nu  tar jag över jobbet en stund i några dagar för du orkar inte mera.”

Hennes ord gav honom  kramper i magen, så han var tvungen att rusa in på toa för att spy.

Kvinnan däremot,  gick in på kontoret och plockade fram  sin älskades tröja, la sig i soffan som var där.  Somnade med doften av han som nu duschade.  Dropparna vaggade henne till sömns. Nu slapp hon åter igen jaga tag i saker, som var till för att inte ta in, inte se och inte  höra.

Utmaning 2010:192 – 12 juli Skriv om att hävda sig.


Du lilla söta du, dina ögon är vackra och du är så fin. Din väg i livet har bara börjat, det är en väg som inte kan vandras av någon annan än dig. Än så länge får jag gå bredvid dig, än så länge finns jag till för dig. En vacker dag kommer du vandra utan mig, en dag ska du sträcka dig upp emot mål som jag inte kan se. En dag skall du se på saker ut efter dig. Min gud vad jag vill dig gott, det är nu jag har chansen att leda dig fram. Genom att lyssna på dig, genom att hjälpa dig fram till dig. Inte ett hår vill jag kröka på din hjässa, jag vill leda dig i dina fotspår, få dig att stå på egna ben. Få dig att se dina underbarheter, sträck på dig min lilla sparv, gå ut i livet och se med dina ögon använd din klokhet. Vandra på vägar som du vill vandra på, låt inte någon någonsin bestämma över vad du vill. Gå din egen väg, sträck på dig sikta på dina mål och du,  sikta så högt du bara kan, för jag vet att du kommer att klara det. Var i din storhet, den kommer att hjälpa dig fram. du behöver inte saker, inte heller karriär, för att hävda dig.  Var dig själv, välj utifrån dig så hävdar jag att lyckan nås ändå

Utmaning 2010:75 – 16 mars Skriv om en solklar seger.


vindan trofen av att hennes fula spel går hem. Hem med en glassymbios av falska löften och brutna förbindelser. Graciöst tog hon steg för steg, iskallt smekte hon de som behövdes smekas.  Hjärtat inom henne hade slutat att protestera. Det hade gett upp, vackerheten satt i hennes utsida.

Det var den utsidan männen avgudade, Gud hade gett henne behagen, Varje mans dröm var att få bara gå bredvid henne.

Silket var hennes hud, blicken var hennes framåtanda.  Gud hade skapat henne för att behaga mannen.

Men inte utan att mannen förlorade, varje scen, varje akt hon var med i gav männen dåligt samvete som gömdes av en önskan av mera. Kvinnorna runt henne gav henne härskna blickar, men dem brydde hon sig inte om.

Hon visste precis hur hon skulle göra för att få det hon ville ha. Det kunde kosta henne en kväll, en natt.

Efteråt kunde hons sola sig i segern, glamouren och njuta.

En dröm-bild, en dröm älskarinna.

Utmaning 2010:73 – 14 mars Skriv om en bonus.


Bonus, Bonusmamma, Bonusbarn, bonuslön,

Bonusar är ett tillskott av ett skott. Skottet är jag i en hel, en hel av en del i tillskott.

Karusell, blir snurrig i en bonus. En färg blir en klick i nyans i något annorlunda.

Annorlunda är inte en standard. En standard är något av mera.

En standard med något mera, är en bonus.

Tillgång, tillförande, tillit.

Borde inte bonus vara tillförande till alla, något av värde som vi alla är värda?

Är vi värda? Värda?

Bonus?

Bonus är något mera än standard, vi är alla mera än en standard, alltså är vi alla  en bonus