Vill du ha en sked


9 juli

Skriv om en sked
En skopa av kärlek måste till sa du, Du har säkert rätt det har du alltid. Men jag vill ha en gnutta av spel. För jag tror inte det är fel. Där till vill jag lätt ha med lite acceptans, kanske en liten nypa vemod. Det gör att det känns mera som den vals jag vill reda. En hel säck med vänskap, och massvis med ömhet skall med. Blir mjukare att landa då. Förståelse förstås, förlåtande  där behöver vi inte snåla utan här öser vi på. Omtanke får vi inte glömma nej det är som bakpulver gör att det pöser. Gränssättning och egen tid ger mjukheten formen så det måste vi ha i. Nu tänker jag att vi får fylla på med både tårar och sorg för det ger oss spannet.  Kärlek jo men visst du har så rätt kanske är det Kärlek som vi ska hälla i till och med som förståelse vi öser på med den ingrediensen. Liv vi höll på att glömma liv spontanitet, impulsivitet solidaritet här får vi leta på alla hyllor tar en gnutta av allt. Värme jo men vi måste ha kyla därtill. Vi har just bakat en av de godaste kakor.
Vill du smaka?
En sked vill du bara ha en sked?
Annonser

Utmaning 2010:294 – 29 oktober Skriv om smak.


Tonsillernas paradis-parader samlar sig vid cirkulations-terorins härlighet. Högtalare som gör att kroppen känner, bränner tungt runt.  Ordens hållfasthet blir helare renare och mera kraftig då orden blir till. Vibberaternas vibrat vibrerar inspirerar till rytmikrörelser där minsta cell får ta del av krafttagets kalas.

Musikens kraft är oslagbar.

Ordets verkan är verkan i helhets-abnormer.  Det skriks ut, talas tyst, högt och sjungs ut i olika formareringsprocesser, vissa sjunger mjukt. Vissa hårt.

Andra sjunger inte alls.

Vissa föredrar det skrivna ordet, som ibland kan gör minst lika ont. Hur ord smakar och känns är beroende av i vilken följd de dansar runt, och vilka ord som dansar med varandra.  Vem som använder sig av dansens ord, och vem som lyssnar och dansar med i dansen.

Jag dansar i ”Vi gillar olika ´´.



Vilken dans är din?

//malix:

Utmaning 2010:225 – 16 augusti Skriv om flärd.


Tanken stör ploppar upp och tar död,  genom cirklar onödiga fackel-tåg av ororsmoln  blommar upp. Här  flyger du runt och  gräver fram diamanter, syrener av högklackar  och läppande glans. Puterier med mun och byst. Vinkar fint, dammar bort och ler så smått.  Här är det jag som står för sorgen  för realiteter och kadaveri.  Du tycker jag  är naiv, torftig och inte nog så fin. Men med dina puterier så  kommer vi lika långt  den dagen, vi står  på vår ramp, det sista steget blir till för oss båda. Mina  viktigheter ligger i upptäckter av vackerhet i narturlighet.

Mina vinkningar blir till då jag genom mina känslor blir glad över din visit,  mina vinkningar är  yviga och själsliga,  mina puterier är inte till  av  glamorens flärd.

Nej, mina puterier är där av en blöt kyss av kärlek.

Min första tanke  på morgonen är till i tacksamheter och glädje över ännu en dag.  Det kan vara den sista,  till och med mitt sista andetag,  så här gäller det att andas.   Vilken tanke finns hos dig, då du samlar  på diamanter,och klackar och glans?

Gäller det då att  puteriandet blir det sista du gör?

Utmaning 2010 221, 12 augusti Skriv om att sopa under mattan.


jo hon skulle inte visa någon, inte en av hennes vänner skulle få se eller veta. Därför lät hon svararen på telefonen vara som det var, hans röst var ännu kvar.  Det var även därför hon istället för att gå ut med vännerna stannade hemma och låtsades att det var hon och han där.  Hon köpte  färska blommor varje dag, i fall om att någon skulle komma och besöka henne.  Hennes leende visade inget. En dag efter alla ensamma dagar stod han åter i hennes hall, tröjan var smutsig och jeansen hade varit rena för länge sen. Hans ögon visade henne att livet utan henne inte varit lätt.

-Förlåt, är det ett ord som passar in här, sa han och la huvudet på lite på sned.

-Förstår inte vad du pratar om, svarade hon, honom, I samma sekund fortsatte hon ” jo,, du vet mammas stuga på Tjörn” skulle inte vi kunna åka dit i helgen?

Precis som om han inte varit borta i  två månader och supit. Som om allt var som vanligt.  Som om han  hade skött firman och alla räkningar, varit hemma varje kväll och älskat med henne passionerat.

Han visst hennes olater, vågade inte störa hennes sinnesro. Så han lät henne hållas. ” Jo, visst kan vi det älskling, men vi kan ju bestämma det lite närmare fredagen.”  Svaret var hans, redan här innanför tröskeln kände han gnagandet,  redan nu visade sig den där  äckel-känslan över hennes förmåga, till att välja att inte se, inte visa  och inte ta in. Han visste inte hur han skulle få denna kvinna som var hans kvinna, förstå att de måste prata om det mörka.  De skulle vara, eller är tvungna att prata om det svåra. Men just nu höll  ölen på att göra sig påmind, just nu ville han bara  ta en dusch, därefter lägga sig i sängen för att sova några dagar så spriten och ångesten  försvann lite grann.  När hon tittade på honom  kändes det som om  han såg sanningen i hennes ögon men snabbt suddades det ut av hennes ord:

” Nej, älsklingen inte nu. Vi bestämmer senare du är trött av allt jobb, så  ta du dig en dusch och gå in i sängen. Säg till om du är hungrig, senare,  så fixar jag det.  Nu  tar jag över jobbet en stund i några dagar för du orkar inte mera.”

Hennes ord gav honom  kramper i magen, så han var tvungen att rusa in på toa för att spy.

Kvinnan däremot,  gick in på kontoret och plockade fram  sin älskades tröja, la sig i soffan som var där.  Somnade med doften av han som nu duschade.  Dropparna vaggade henne till sömns. Nu slapp hon åter igen jaga tag i saker, som var till för att inte ta in, inte se och inte  höra.

Utmaning 2010:218 – 9 augusti Skriv om något minimalt.


sakta lite försiktigt, kryper hon lite närmare. En liten ovan för smekning som inte känns blir till av rädslan, för att väcka.  En vacker smygande tanke föds , tänk om, tänk om det idag kommer att bli annorlunda. Tänk om hon idag  får komma till dukat bord, tillsammans med en glad kvinna mitt emot, som smeker hennes kind.  Fjärilarna i magen är i uppror av spänningen, spänningen föds av närheten till kvinnan, hon ligger bredvid. Smygande tyst, omärkbart flyttar hon sig närmare sin mamma. Ännu en lite ovan smekning blir till, av de små sköra händerna. Händernas innehavare hoppas, vill men vet att önskan om en mamma, som är som andra mammor, är en önskan som bara finns i sagorna.  Hon vet att mamma även idag kommer att bli ilsken, hon vet att ilskan i mamma, kommer att smeka en brännande känsla hos hennes skinn.  Men ännu  och länge till, kommer hon att  kunna låtsas och önska smekningar, ännu och länge till kan hon  skuggsmeka, sin mammas kind. Önskan  när känslan i kärlek, önskan föder medvetenheten om den minimala chansen om  uppfyllelse.

Utmaning 2010:192 – 12 juli Skriv om att hävda sig.


Du lilla söta du, dina ögon är vackra och du är så fin. Din väg i livet har bara börjat, det är en väg som inte kan vandras av någon annan än dig. Än så länge får jag gå bredvid dig, än så länge finns jag till för dig. En vacker dag kommer du vandra utan mig, en dag ska du sträcka dig upp emot mål som jag inte kan se. En dag skall du se på saker ut efter dig. Min gud vad jag vill dig gott, det är nu jag har chansen att leda dig fram. Genom att lyssna på dig, genom att hjälpa dig fram till dig. Inte ett hår vill jag kröka på din hjässa, jag vill leda dig i dina fotspår, få dig att stå på egna ben. Få dig att se dina underbarheter, sträck på dig min lilla sparv, gå ut i livet och se med dina ögon använd din klokhet. Vandra på vägar som du vill vandra på, låt inte någon någonsin bestämma över vad du vill. Gå din egen väg, sträck på dig sikta på dina mål och du,  sikta så högt du bara kan, för jag vet att du kommer att klara det. Var i din storhet, den kommer att hjälpa dig fram. du behöver inte saker, inte heller karriär, för att hävda dig.  Var dig själv, välj utifrån dig så hävdar jag att lyckan nås ändå

Utmaning 2010:136 – 16 maj Skriv om att avstå.


Genom din kraft, ger du mig möjligheter att tacka nej.
Inte så att jag beundrar din kraft eller avundas andra för din närhet.
Nej, så är det inte, skulle aldrig kunna bli så.
Jag bara inte vill.
Jag är min egen, min egen kvinna, min egna vän.
För mig är jag viktig, ser du inte mig som jag är, så väljer jag andra vägar.
Dina hot, dina krafttag och din kärlek till makt, gör att jag vill segla ensam, flyta själv.
Aldrig mera ska jag vända om titta runt eller ångra mina steg nu.
En dag kommer du att förstå, en dag kommer du att själv inse att vänner, kärlekar och närhet är inget man kräver utan får. Genom att respektera, möts man  med respekt. Det är inget man kräver, för då kvävs den och byts ut till rädsla och frihetsseparationer.
Genom att jag går visar jag dig respekt, jag vill att du ska kunna se dig själv i ögonen, utan att slås av samvete och tankar. Dina ögon är vackra ibland. Ibland borde vara oftare, så dina ögon oftare är vackra.
Jag avstår inte livet, jag avstår inte mig, det enda jag väljer att avstå är den makt, du vill ha över mig.
Den makt kan du aldrig kräva, den är inte till för dig.
Det är en makt som jag har över mig, mina val och mina avståndstaganden genom att avstå