Felet bor hos mig.

11 aug

 

Fel

 

Jo det är så här, att felet ligger antagligen hos mig, långt inne i mig. Längst där inne i mig, ligger det ett litet fel som gör stora åverknings -påverkningar.  Felet i mig är att jag allt för ofta lyssnar på andra.  Att jag redan som liten liten tösabit, tagit till mig det som bor i andras ögon.  Min egna mina skönare uppfattning, får inte riktigt plats.  De är sköra gjorda av glas. De är små sköra små uppfattningar som genast flyttar ut i intet, när det ska till att göras saker som jag tror jag  inte kan.  

 

Felet är att jag ger alla andra rätt, inom mig motar jag bort det som är jag. Suger i mig andras ord som  karameller, tror att det är det som är stort och rätt. Hur fel har jag inte då?

Felet är hos mig fast jag tar det av andra. Varför tar jag fel, så att andra ska få rätt? Vem är jag om jag inte kan stå upp och se mina ögon i mina ögon, utan istället lånar dina glasögon.  Av en konstig anledning hörde jag ordet som sved till.  Genast var jag där och åt svalde det och gjorde det till mitt. Som om jag ägde ordet bara för att det var adresserat till mig från någon annan. 

 

Nej sanningen är den att ordets ägare hade mera fel än mig. Se jag kan skriva, se jag skriver ord för ord, de  flyter fram. Nästan som rena julafton, ploppar dom upp. Samtidigt som jag hör hur rösten från någon som visste sa: Men vem tror du att du är? 

Vem tror jag att jag är, Jag är jag så som jag är. En sådan som suger åt mig andra i deras uppfattningar, en sådan som tror på allt som andra säger.  För litenheten i mig är stor. Felet är mitt bara mitt! Vilken tur att felet är hittat, som jag har letat efter andras svar. Svaret låg där innanför min dörr och bara väntade på att få bli mitt svar.  Nu ska litenheten bli liten igen, så att storheten ska få mera plats….

 

Det går att läsa ett reportage om mig i veckans nummer som är ute nu, i hemmets journal