utmaning 125 5 maj ” ett gapskratt”


Utmaning 125-5maj. Ett gapskratt. Härligt, så befriande och livsbejakade, äntligen kunde skrattet visa sig i egen högperson. Skrattet formligen bubblade ut, vågor som skyskrapor av skratt salvor. En befrielse från vardagens tristess forsar fram och berör var enda cell i kroppen. Den gungande känslan i maggropen går inte att hejda. skratt krampen i magen som nästan gör ont är förlösande, endrofinerna i kroppen formligen skuter ut som raketer en nyårs natt. Just i det ögonblicket försvinner verkligheten, eller så är det verkligheten som den egentligen är, som just dyker upp i detta lustfyllda skratt. Glädje är ett för tamt ord,för här är en terapeutisk rundsmörjning av själens alla så hörn och kanter. Skrattet balsamerar alla celler och delar i kroppen, värme och yrsel gör sig påmint. Hjälp skrattet tar hand om allt syre, jag måste andas, få luft. Skratt krampen börjar nu göra ont , behöver sluta skratta men kan inte. Om jag bara så tittar på min skrattande medskrattare, så bubblar skrattet. Måste blunda, tänka på annat räkningar, sjuka barn vad som helst bara skrattet slutar. Men det funkar inte hur mycket jag än tänker på min sjuka mormor eller på alla räkningar så ligger skrattet där och lurar. Räkning, räkning anstränger mig för att just tänka på postavierna. Trots anstängningen så börjar magen rycka och endrofinerna lockar mig till ännu ett skratt.

© malix, 2009