5 oktober 2011 Skriv om att strukturera.


Jo först lägger jag allt i den högen, som skall i ordningsställas på raderna två, i delar.  Allt i samma så att säga, men delat på två.  Den stora högen fördelar jag i två olika, en för reklam, en för viktigheternas viktigheter.  Skulle kunna skriva viktighetshögen. Jag gör det, två högar, så va det ja.  Men vänta nu, är detta viktigt eller oviktigt? Sånt vet ju inte jag.  Viktighetshögen, vad ska den andra heta? Tänk det är som att döpa dockorna man får i julklapp. Mina hette oftast Cecilia  det var det vackraste namnet. Ja just det, högarna bor ju i tvättkorgen ibland. Men där kan ju inte viktighetspapper få plats.

Två högar nej jag får börja om jag gör tre högar. En reklam, en vet inte om det är viktigt, och en viktighetshög.  Reklam, vet inte och viktighet. Jo det går bra nu, det är flyt. Reklam, viktighet och oviktigheter. Nej nu blir det fel, jag börjar om. En reklam, en reklam som kan vara trevlig att titta igenom, en vet inte om det är viktigt och den sista som är viktighets högen. Tvätten ja just det måste hänga tvätten.

Nej håller mig till pappershögarna så det blir klart, hur va det nu? Nej, jag börjar om. En reklam, en titta på reklam, en vet inte om det är viktigt och viktighetshögen.  Nu får jag nog till flytet, men vänta nu  här är ju papper som inte är mina en hög till blir det. En reklam, en att tittapåreklam, inte mina högen, en vet inte om det är viktigthögen och den sista viktighetshögen. Men Oj, var ska jag lägga den sista högen den får inte plats.  Jag samlar ihop allt och läggar allt på golvet.

Men hum, där ligger ju en hög till, ja just det, det var den som jag skulle strukturerat upp förra månaden. Får ta den nu med. Då börjar jag, en reklam, en rolig att titta på reklam, en inte minapappershög, en förra månaden, en vet inte viktigt, och viktighetshögen.  Men hum här fanns ju reklam från förra månaden. Börjar om en ………………. Nej råtta! Struntar i går och fikar istället tar papperna sedan måste ha kaffe. Men just det ja, tvätten va det ja. Nej papperna först men jag skulle ju fika ju. Ja just det, hur blir det nu?

Annonser

4 oktober 2011 Skriv om att åstadkomma något.


Har under långtid bara känt det. Så där i axlarna, det är där det ligger och gror.  Bakom skulderbladen känner jag, hur det trycker till lite.  Det eviga surrandet i axlarna säger mig att jo det är där, nått är det som måste ändras.  Jag vet bara inte vad det där är som skall ändras. Inte heller vet jag varför det skall ändras. Men ändras ska det. På något sätt, det måste liksom gå att göra. Ja inte ett enda steg tillbaka nu, utan magkänslan. Gå på magkänslan. Gör nått åt det som kan göras åt. Gör det nu! Innan trygghetsringen sluter sig och tar död på det sista i mig.

NU, nu måste jag ta det där steget som jag inte tog innan. Vågar jag, vågar jag släppa taget nu eller är det mera där till. Är det mera som ska till eller dras ifrån? Nej nu, nu ska jag verkligen göra det.

Stormvarning groteska stormar gropar sig, de gör sig rejält hemma stadda i hela mig. Steget va det ja. Herre min skapar steget väntan gör stegen fler större och svårare att ta. Nu, Nu ska det till. Nu gör jag det en två tre jag gjorde det. Jag sluter ögonen och finner ro lugnet sprider sig, axlarna känns inte längre. Värken i skuldrorna är inte kvar.

Bara trötthet, nu  har jag tagit de steg som jag borde göra. Vi ses där borta i landet bortanför, där kommer jag att åstadkomma ett liv.  Surret surrar snabbare, nu, tanken ekar inom mig, tänk om. Tänk om landet bortanför inte finns då, då dör jag utan slut. Då dör jag utan att veta. Då har jag inte ont av att inte veta. Då gör tankarna inte ont, inte ens i historian, inte alls.

Bomull, jo det är mjukt svalt, mjukt med svalkande virvlar ekar, ekar gör det. Jag tittar ut genom fönstret en sista gång.  Fönstret visar mig att jag innan jag ens förstod, hann med, är i landet ingenstans.  Jo jag är där nu. Vackert ?

Ord som beskriver skönhet och oljud finns inte i detta land, detta är landet bortanför.  Långt där bortanför……

Skriv om att bekymra sig


Jag satt där på stenen med fötterna i vattnet. Vattnet svalkade och tog bort den brännande känslan i fötterna. Vad hade hänt vad är det som gjorde att det blev så? Va det verkligen så att allt va mitt fel. Var jag delaktig i allt det som hade skett? Stenen som jag satt på började bli obekväm och kantig. Men mina fötter brände som eld. Mina barfota fötter som vandrat på asfalt ett tag gör ont, jag vågade inte titta under mina fötter för jag var rädd för att möta ilskenhetssår som egentligen hade behövt läkarvård. Nu fick de svalka sig i den lilla ån, det svalkade gott.
Var det verkligen mitt fel att alla pengar tog slut.Va det så att pengarna som min familj hade, var mitt fel, när de tog slut? Alla sa att det va så.

De där skorna pappa hade köpt, tyckte mamma var på tok för dyra. Det va mitt fel! Hade pappa inte behövt gå till skoaffären, så hade han inte ramlat in på puben därefter. Då hade pengarna som han hade, inte varit slut innan mamma fått sin del. Nej det var verkligen mitt fel allt ihop.
Hade inte pappa gått in på puben, så hade han inte blivit full. Då hade mamma inte behövt skälla så på honom, när han kom hem. Om pappa inte hade blivit skälld på, så hade han inte blivit så arg på mamma. Mamma hade sluppit bli slagen. Alla dessa kedjor av händelser för att jag behövde ett par skor.

Nej sannerligen jag skulle sitta här på denna stenen och svalka fötterna. Kanske kunde jag hitta nått ställe i närheten där jag kunde sova för natten. För jag orkade inte gå hem, orkade inte möta allt helvete som jag hade ställt till, bara för ett par skor.

Mamma och pappa klarar sig bättre själva, de behöver inte mig som kostar en massa mat och pengar. Fast det hade ju varit skönt med ett par skor nu eller i alla fall ett par mjuka strumpor som tog hand om mina sår på fötterna.
Mamma undra om pappa hade slutat att slå mamma nu? Tänk om hon blev slagen till döds. Hon hade ju hört pappa säga det nån gångatt han skulle döda kärringen om hon tjatar mera nu. Nej inte skulle pappa kunna slå, han som är så snäll…….

Ibland.

Utmaning 2010:333 – 9 december Skriv om att fråga


Tror inte det finns något mod kvar, kvar finns skärvorna från i går  och historiskt marmoriserade känslor .

En väv av vemod och katastrofer, där sömmarna är av silke för att inte skava så förbannat.

Nej det bor inget mod i mig.

Mod att våga visa den som egentligen bor i mig.

Nej, evighetsgnaganden om värdelösheter har etsat sig fast i allt som har mitt sigill.

Sigill av avtagande kopior av styrka.

Mod, det återkommande ordet av mod.

Mod som visar sig i mig när jag vågar att ställa frågan.

Men ännu så länge bor det så mycket O-mod i mig så jag låter bli att fråga.

Vågar inte ens ställa frågan för mig själv.

För svaret kan svärta ner min själ, ta död på det sista hoppet, om tilltro på

mitt,

mig

och

jag.

Utmaning 2010:332- 8 december Skriv om något perfekt.


allt skulle bli så bra, så bra som det bara går, ja, nästan perfekt.  Jag litade på dina ögon, din hand som tog det den ville ha.  Jag litade och glömde av alla historiska svar och intuitioner. Smekande ord som skalats av en baksida av en bok. Ord som var fulla och tomhetslöften av förljugna illusioner. Det var just sådant som tilltalade mig i kärleken. Kärleken till dig som formats av förljugenhet och inbillade handlingar och viljor i mig. Jag vill lita, känna och tro. Jag vill lita, känna, och tro men återblickar och resuméer säger andra saker som jag fullständigt blundar och vägra inse. Jag vill lita känna och tro så jag inbillar mig att du är det som du utger dig för att vara, inbillar mig att mina fantastiska tankar om dig är det som är sanningen. Jag vill inte ha fel, därför låter jag dig köra över, trampa och förljuga mig helt. Vem är det jag lurar? Jo, egentligen gör jag dig en otjänst. Men för att skydda min värld, min fantasi om dig, så låter jag mina tankar om det perfekta i dig. Det perfekta hos dig, får bo hos mig. Jo, jag vet, jag vet men orkar inte ta in verklighetstankarna nu, låt mig få bo i perfektheten. Låt mig få vara här en liten stund till.

 

Utmaning 2010:331- 7 december Skriv om att ha tid.


genom tårar och tårar ser jag fönsterrutan förändra livet utanför.  Livet går vidare säger man, men  min,  mitt liv,  inom mig har klockan stannat, glädjen, glöden har tagit slut den är förbi utan att jag fick fason på mitt inre väsen. Gladheter finns i andra utanför rutan, framför mitt söliga sörjiga ansikte. Kinder är inte röda av livet, utan av tårar som skapas av livets kartor. Kartor som jag inte förstår eller har tillgång till. Tid, jo tid är det enda vi har, tid gör att tårar slutar trilla ner för kinder, tårar torkar med tiden, slutar göra livet utanför smetigt. Tårarna torkar in, kokar torrt, gör små små bäckar av sorger på insidan mitt skinn. Tiden som läker, ger ärr av sorg, livskrafter blir till stillastående sakrament som glöms, göms och blir obetydliga. Tills något gör avtryck, strålkastar ljus över ett gammalt minne som åter lyser upp en gammal sorg och falsk, sanning av Projicerings – infiltreringar

//Malix

Utmaning 2010:330 – 6 december Skriv om ett verktyg.


just nu har jag inte en aning om vad eller hur det används jag vet bara att jag skall lägga det lite vid sidan om och linda in det i siden. För det här känns som ett användbart verktyg i framtiden.  Nog är det lite kantigt ännu och just nu tar det alldeles för stor plats, inte  inkört och inte finjusterat ännu. Det är därför det får ligga åt sidan och gro sakta in i sin till. Privat personlig och professionell. Led ord i mitt innersta inre rum. Just nu ligger verktyget till sig, mognar för att sedan kunna flytta ut  ur det privata inre rummet, kanske  blir det en tillflykt till det mera personliga om-rumstreringen, så att det sedan i min professionalitetet kan användas som ett personligt insikts nyckel. Ännu är det svårt att veta, ännu blommar känslorna för mycket från mera privata vindar, ännu vill verktygsmaterian stabiliseras till något formbart. Ännu gör det lite ont. Men det kommer en dag, en ny dag då jag hittar passformen och insikten i det upplevda, där jag skulle kunna dela med mig av den i en mera krypterad form så att det inte blir en massa privata degklumpar…….