Tor Ivar Lindberg

Född 1889  i Maj.

Föräldrar Josef och Maria Lindberg.

Är mina förfäder.

Även om historien är diktad så var det så att min morfar faktiskt såldes på Aktion.  Rymde gjorde han som 13 åring blev Rallare och sprängare , träffade min mormor på lite äldre dar.

Minsta möjliga betalning. Ja det var så illa. Pojken hette Tor Ivar båda föräldrarna hade omkommit i en lägenhetsbrand i Haga den enda överlevande var Den lille parveln Tor, även hans syskon hade omkommit i branden.  Den lille pojkvasken skulle vara tacksam, sa damerna som kom för att besöka honom på gården,vilket hade blivit hans hem. Fostermodern var Annastina hon bodde på sin gård tillsammans med sina syskon. Han var en av fosterbarnen som tillhörde gården.  Han har inget minne av att han såldes på Aktionen men han hade hört av sin foster mor att hon minsann uppoffrade sig för att han skulle få mat och husrum.  3 kr och 25 öre var det som hon fick,  han kostade allt mera än så. Därför var han tvungen att arbeta av skulden till henne sa hon. Pojken var 6 år, gammal nog för att hjälpa till med både ved och vattenhämtning. Därtill skulle han göra ordning för både kor och svin.

De båda damerna kom och besökte familjen för att se hur den lille parven hade det. Timmarna innan var det ett väldigt stå hej. Då skulle pojken både skrubbas och kläs upp. Finkostymen som egentligen var alldeles för stor skulle på. Samt skorna som alltid annars stod högst upp i skåpet i finrummet, skulle dammas av. Detta år hade han varit tvungen att sitta ner, hela besöket.  Skorna var så trånga att tårna var dubbelvikta. Foster modern hade då hon tog på honom skorna gett honom en hurring rätt över munnen. Detta för att hans fötter hade vuxit så mycket. Bara slöseri hade hon sagt, 75 öre hade hon skrivit på skuld listan som han var tvungen att betala tillbaka. 75 öre så det skulle inte bli någon klapp till jul denna jul heller. Så var det alltid. Så var det för alla horungar på gården.

Han hade det i alla fall lite bättre än dom andra för Annastina såg med mjuka ögon på honom. Hans föräldrar hade varit gifta innan han föddes, så han var ingen oäkting. Han viste inte vad ordet betydde men säkerligen var det fult. För Annastinas mun snörptes till när hon sa oäkting. Själv var hon inte gift, ingen man inte några barn mera än fosterungar. Ofta sa hon att hon offrade hela sitt liv, bara för att ta sig ann sina olyckskorpar.

Ibland tänkte han att det kanske till och med var bättre att vara olyckskorp än fosterunge hos Annastina. Men helt säker var han inte.  Nu hade damerna varit här igen, tacksam var det ord som han kom ihåg.

Tre år efter hurringen och skorna var det åter igen besök. Återigen fick han höra att han skulle vara tacksam. Då var han nio år hade blivit hämtad av horungen Nils. Tor arbetade nu hos byn bonde. Han var tvungen att göra det för att betala av sin stora skuld till Annastina.  Men denna gång som damerna sa att han skulle vara tacksam hade han blivit arg. Sagt till damerna att det fanns inget att vara tacksam för, han fick slita tidigt på morgonen hemma hos fostermodern med höns, grisar och kor, sen fick han springa över till herr Jansson för att slita där tills det börja mörkna. Tacksam var ett ord som han verkligen hatade. De båda damerna hade förklarat för Tor att Annastina försåg han med både kostym och andra kläder, där till mat och husrum.

Kostymen sa han den fick han ju bara använda när damerna kom och skorna som han hade på var inte ens hans. Utan de fick han låna från Annastinas lillebror. Dessutom var skorna så stora att tårna gick vilse där inne i mörkret. När damerna hade gått den där gången gick Tor direkt till Gödselhögen och grävde fram en liten låda som han gömt där. I lådan fanns det ett fint kort, på två vuxna och tre små barn babyn som låg i kvinnans famn var han. Det hade Annastina sagt, det var ett kort som en fotograf hade tagit dagen innan branden. Annastina hade betalat fotografen, då hon hade fått vårdnaden över Tor.  I Lådan låg det även två kopparmynt, ullstumpor och skorpor som Husan hos janson hade gett honom för några veckor sedan. Husan hade sagt till Tor att olyckskorpar hade det bättre över allt bara de inte var hos Annastina. Hon hade även hjälpt Tor med en plats närmare Örebro.

När han borstat av lådan gick han över stenröset som var gränsen till skogen. Inte en gång vände han sig om för att se det som hade varit hans hem under 8 år och 7 månader.  Den natten sov han i skogen. Dagen efter sov han i ladan hos Jansson. På söndagen var husan ledig hon skulle hälsa på sin mor som bodde i Glanshammar. Tor skulle få följa med för att sedan åka vagn till Örebro. Tillsammans med stegen till Husans mor, bubblade det i magen av lycka. Han var sin egen nu, han var stor nu…….

Publicerat av

malix.se.malix

På min andra blogg malix.se går att få info om mig

4 reaktioner till “Tor Ivar Lindberg”

Kommentarer är stängda.