Utmaning 2010:192 – 12 juli Skriv om att hävda sig.

Du lilla söta du, dina ögon är vackra och du är så fin. Din väg i livet har bara börjat, det är en väg som inte kan vandras av någon annan än dig. Än så länge får jag gå bredvid dig, än så länge finns jag till för dig. En vacker dag kommer du vandra utan mig, en dag ska du sträcka dig upp emot mål som jag inte kan se. En dag skall du se på saker ut efter dig. Min gud vad jag vill dig gott, det är nu jag har chansen att leda dig fram. Genom att lyssna på dig, genom att hjälpa dig fram till dig. Inte ett hår vill jag kröka på din hjässa, jag vill leda dig i dina fotspår, få dig att stå på egna ben. Få dig att se dina underbarheter, sträck på dig min lilla sparv, gå ut i livet och se med dina ögon använd din klokhet. Vandra på vägar som du vill vandra på, låt inte någon någonsin bestämma över vad du vill. Gå din egen väg, sträck på dig sikta på dina mål och du,  sikta så högt du bara kan, för jag vet att du kommer att klara det. Var i din storhet, den kommer att hjälpa dig fram. du behöver inte saker, inte heller karriär, för att hävda dig.  Var dig själv, välj utifrån dig så hävdar jag att lyckan nås ändå

Annonser

Publicerat av

malix.se.malix

På min andra blogg malix.se går att få info om mig

4 reaktioner till “Utmaning 2010:192 – 12 juli Skriv om att hävda sig.”

  1. Vackert skrivet, något alla som läser kan ta till sig och applicera på sig själv också, som en hyllning till livet.

  2. Klar förbättring jämfört med de andra stycken som jag har kommenterat. Din prosa lyfter flera snäpp när du låter bli alltför konstnärliga ordvändningar. ”Jag vill leda dig i dina fotspår” är en svår bild som hamnar lite på gränsen men samtidigt känns frasen ändå begriplig på en symbolisk nivå.
    ”Var i din storhet” tycker jag också om.

Kommentarsfältet är stängt.