Otrohetsporten….
grinden är stängd, ljuset i fönstret säger mig att skuggorna lever och är. Ljuset och skuggorna säger mig att kärlek vilar i rummet. Kärlek med känslor av hetta. Hettan mellan två människor som lever i kärlekens näste.
Nästet är stulet och förljuget av mannen som ger och kvinnan som får. Kanske får hon inte utan tar, från mig stjäl hon kärleken av mannen som är far till mina barn. Skuggorna och de fladdrande ljusen säger mig att min kärlek är inte där, den är borta, förljugen och sträv, honungen som jag känt, har stelnat. Min själ bor inte längre i mannens kropp. Mina känslor och år har han portat motat ut och bränt upp.
Grep tag i mitt inre direkt, kände sorgen i mitt hjärta. Jättebra!
Bra. Hade trott att vanmakten och sorgen skulle motverka formuleringen ”kärlek” i de första delarna.
Gillade mycket, precis som Ann-Catrin, ”Mina känslor och år har han portat, motat ut och bränt upp.”
Mycken och naken känsla! *gillar* 🙂
Den här texten fångade mig. Väckte en flod av känslor jag förträngt. Jag får känslan att DU precis som JAG verkligen har upplevt detta tidigare i livet. Bra skrivet…
//Örjan
Gillar texten, speciellt slutet: Mina känslor och år har han portat, motat ut och bränt upp.
Skitbra, så naket betraktande, trots situationen.
Naket och fint skrivet!
Tyckte speciellt mycket om det första stycket. Fint skrivet.