Runt, runt i en ring står alla. Alla står runt omkring. Ögonen på människorna i ringen lyser, blickarna är stålblickar. Innanför ringen finns det två, två kumpaner, två ärkefiender med hat som bottnas i rädsla. Ringen kommer närmare, ögonen och svettlukten sticker i ögonen, spänningen som ringmedlemmarna känner, kan tas på. Något glittrar till, något som kan släcka liv. Lika glittrande är ögonen på glitterinnehavaren, lika glittrande av rädsla är ögonen på den som saknar glittrandet i handen. Det kokar av känslor, känslor som kokar av hat, och makt.
Ingen ser att den lilla pojken som är utan glittret i handen, är en älskad liten pojke. Ingen tänker på att den lilla pojken har en kärleksfull mamma, som just nu står i köket och lagar mat. Ingen vet om att pojken, har en syster som går sönder, om pojken inte finns mera. Det glimmar till, ringen tystnar, glitterinnehaveren blir kall ilskan byts ut till kyla, tomhet. En pöl av röd sörja samlas, på den markliggande pojken, Mamman i köket har ingen son, systern är ovetande om att brodern inte finns mera. Livet stannar inte, livet tickar fortfarande men, inte för den markliggande pojken. Glitterinnehavaren är nu ensam, ringen har skingrats, ingen vill vara kvar pojken med glittret är rädd, ångrar sekunderna innan, kan inte vända om, inte dra tillbaka. Han näsborrar drunknar i en doft av blod. Ingen slår eller dunkar pojken i ryggen, ingen säger till honom, att nu fick du han. Ingen vill eller orkar vara kvar, glitter pojken går ensam hem.
Stegen hem är tunga, stegen är långsamma utan tankar och känslor, lika död som den markliggande pojken är, lika död önskar glitterpojken att han var. Den markliggande pojkens mamma, är ännu inte vetandes inte ens anades, snart kommer hon att ställa fram tallriken på hans plats, ett glas kommer också stå där. Livet går sin gilla gång, ringen runt pojkarna finns inte längre, ringen runt pojkarna är nu hemma hos sig. Ringen runt pojkarna har tankar någon annanstans, skam oro sköljer över ringen, som inte finns.
Malixskrivpuff's Blog 
Mycket stark och välskriven text.
Ringen av åskådare är hemsk. Tänk om de tillsammans gick emellan, så skulle katastrofen kunna förhindras. Man önskade att någon hade mod att starta en motreaktion. Men det är lättare att följa i overksamhet, tyvärr.