Genom tomma rum där fotstegen ekade gick hon, nästan spökligt. I alla rum spelades scener upp för henne från tider för länge sen. Scener om hennes far sittandes med händerna framför ansiktet för att dölja sin skam. Scener av hennes mor hennes ynkliga mor som valde att stanna kvar i detta helvete, scener om jular och krimskrams dingel där barnen var välkammade och mindre snoriga. I vardagsrummet spelades filmen upp framför henne. Förväntansfulla barn runt granen, alla paketen, mamman som just laddat ur sig sin vanmakt över faderns supande. Den supande fadern låg nu och sov i fosterställning i soffan brevid granen, lite av spyan satt krav på hakans skägg. De andra hade modern torkat upp. Barnen väntade på klapparna modern grät och beklagade sig för sin moder som satt i fotöljen bredvid tv.
Hon orkade inte vara kvar i rummet, det fanns inget där som hon ville åter uppleva. Egentligen fanns där inget överhuvudtaget i det huset som hon ville finnas kvar i. Var inte ens säker på om pengarna för huset var pengar hon vill ha. När hon tog på sig skorna i hallen tittade hon en sista gång, gick ut stängde dörren låste den ordenligt igen, Nej inget av det som fanns här var för henne. De fick göra va de ville med huset, pengarna. hon ville inte ens ha de pengar som skulle bli av försäljningen de kunde skänka det till hemlösa eller vad som helst hon ville inte ha dem. I bilen hittade hon en tröja som hennes mormor stickat den brukade hon ha för att inte frysa. Den värmde inte nu den tog inte bort något av den kylan som fanns inom henne nu. Det hjälpte inte att dra nått gammalt över sig. Skammen sorgen och hatet fanns kvar tröjan tillhörde nu skammen.
Gick ut ifrån bilen upp till trappan la tröjan där, tog bensindunken i bilen. Dränkte tröjan med bensin och tände på. Satte sig i bilen, åkte i tanken ville hon att huset brann upp med tröjan. Inte en enda gång vände hon sig om och tittade tillbaka.
Utmaning 305 – 1 november Skriv om att dra något gammalt över sig.
Publicerat av
Malixskrivpuff's Blog 
Håller med Razaha, detta kan bli en hel bok!
Gripande text som du väldigt fint förmedlar genom alla dina ord.
Du skulle säkert kunna bygga en hel bok på den här texten.
Det här är ju bara slutet på något, och början på något bättre.
Eller?
”Du kan aldrig fly från dig själv…” har jag fått höra, men är det inte de vi gör hela tiden? Mer eller mindre?
Sorgligt. Ibland kan det hjälpa att bränna de materiella minnena.
Fantastisk text…så målande beskrivet! Ja, det stämmer…du har med fler ord och på ett jättebra sätt skrivit det som jag sammanfattat i några få rader. Tummen upp!!
Mycket bra text som väcker känslor. Jag gillade insikten att inte ens ”dra något gammalt över sig” kunde stänga ute världen.
Gripande text och med det slutet drog hon verkligen något gammalt över sig. Det går tyvärr inte att glömma även om man bränner spåren det är framåt man måste gå.