Han sitter där just nu är han grinig och sur, inte för att jag är där. Men för att mina vuxna sa att jag skulle städa mitt rum. Han gillar inte att städa, han brukar stöka ner igen. Han brukar även stjäla socker ifrån sockerskålen och lägga dem under min kudde.
Ibland skär han mig i mina handleder. Ibland får han mig att supa mig full. Mina vuxna omkring mig är inte mina vuxna utan, utanpå människor som inbillar sig att de vet bäst. Dessa tokar inbillar sig att de vet hur man ska leva.
De säjer även att jag ljuger när jag pratar om Klasse.
Klasse som skär mig och stökar ner, Han som får mig att supa mig full. De fattar inte att jag inte har något val, de talar tydligare och tydligare om att Klasse inte finns, jag vet att de ljuger…….
De har ingen koll, idag ska vi alla till parken, men Klasse vill inte dit, jag inser att han ställer till problem för mig, för det blir så jobbigt när han inte vill. Till parken, till parken ska jag våga mig dit utan Klasse? Då får de bära mig dit, Hjälp nu knackar de på dörren igen och Klasse har stökat ner…..
Bra text, det är inte alla låtsaskompisar som är snälla. Kom själv in på det temat idag.
Schizofren text, vilket någon redan skrivit. Ångestfylld. Man kan även se den symboliskt, om hur det inte känns att ha kontroll över tillvaron, att vara utsatt för allt och alla.
Ångesten fullständigt osar av texten, och som hon säger… hur kan de säga att han inte finns.
Ja, vem bestämmer vem som är normal, egentligen? Jag känner ångesten.