• Ta av dig masken. Du ser så gammal ut.

   

• Men lilla farmor inte har jag någon mask på mig.
• Vad tycker du om skåpen, dom som står emot väggen vid fönstret? Det är Roland som har målat.
• Men farmor, det kan inte vara så farmor. För du är inte hemma nu, du är på sjukhus.
• E jag på sjukhus? Det var det dummaste jag hört. Sätter du på kaffe så vi har till gästerna?
• Men farmor inte kan jag göra det. Det är inte dina gäster, utan hon som ligger bredvid, det är hennes gäster.
  Jag var lite rädd i stunden, farmor hade hamnat på sjukhus och hennes kropp full av morfin.

  Farmor hade slagit sig illa och med tanke på hennes yriga tankar har hon nog oxå fått en smäll emot huvudet.

• Men när kommer Roland hem idag då? Hör jag igen farmor säga.

   

  Samtidigt seglar det in tankar om att farmor nu gjort en tidsresa tillbaka till sina glansdagar. Glansen sitter i och är tiden runt 60 – 70tal.

• Nej nu sitter han nog på 7ans ölhall igen, han kommer nog sent. Hör jag åter igen farmor säga.

  Jag känner att farmor kanske behöver vara i tiden där då det var som bäst nu när hon hade det som sämst. Jag hoppar på tåget och kastar mig in i situationen.

  Säger till farmor att kanske är det så att han fick en längre körning eller att det är säkert mycket att göra idag.

• Men va gör du här skulle inte du hämta Tomas du kan ju inte vara här nu. Hör jag farmor säga.
• Farmor, vem är jag och vad gör jag här? Frågar jag farmor.
• Men vet du inte vem du är, har du nu druckit vin igen. Säger farmor. Du är ju Therese min dotter.
• Men lilla söta farmor om jag varit dotter så hade jag ju inte kallat dig farmor.
• Nej, just det ja, vem är du då.

  Jag suckade och tänkte en stund innan jag svarade hoppade in i stunden igen 60 70 det gör lite ont. Men det gör nog ondare att vara farmor så jag blir Therese ler och säger till henne att Tomas ja, nej inte min tur att hämta idag det gör Ola på vägen hem.

Senil, ja för vem är det till skada? Jag som är drabbad och gladerligen flyter in i glansen då jag måste varit som bäst? Eller för mina anhöriga som ser sin anhöriges skal som blir en annan i en annan tid där men inte ens själv varit?

Kanske är det olika för oss, kanske handlar det om att bara låta vara. ………

Den hetta som förr bodde i tanken, har jag under lång tid nu försökt tvinga fram. Detta för att slippa stå i skuld och skam, över att något har försvunnit och dött bort.

Livet har gjort mig trött, livet har gjort mig till något som jag inte gillar. Livet, säger jag.

I själva verket vet jag, att jag själv har haft ansvar. På något sätt har jag blundat, slumrat in, tills den kärlek som jag så hett kände försvunnit, svalnat bort, till just ingenting.

Med hänsyn till dig, så väljer jag att gå, ta ett steg till bort, ännu ett och vidare bort.

Detta för att du ska finna kärlek till något annat, än den kyla som jag erbjuder.

En två tre, japp nu vart det klart. Hel klart faktiskt. Gud, vad skönt äntligen klart. Bara det att det är klart, är belöning att slippa gå upp morgon och slipa är belöning. Det blev vackert. Den nya färgen klädde rummet. Det skulle blir underbart att slippa ha sängen i köket mer, nu var det äntligen klart. Klart hon skulle bara ringa brodern han hade lovat att hjälpa till att bära in alla saker. Så att golvet inte skulle repas.  

Verktygen ja just det sånt får man ju inte glömma. Att komma till jobbet utan vin öppnaren är att prostituera sig utan att bjuda ut sitt underliv. Fan också en fläck på skjortan också, måste innan in till pressbyrån för att köpa nya strumpor. Undra jag om det blir mycket folk idag. Undra om Sebastian kommer att jobba idag. I natt vart han rätt sliten, då hon lämnade in. Måste prata med honom, han får inte dricka vin så varje kväll. Även om han har kontrollen över det, så syns det på honom när natten varit ordentligt blöt. Helvete vad klockan går fort i dag, tre hållplatser kvar innan hon ska hoppa av. Hon bara måste hinna in till pressbyrån innan hon ska till jobbet. Sista passet nu, sen några dagar ledigt. Fyra dagar hade hon jobbat nu och två kvällar. Sista passet och en vinfläck på skjortan, reva på strumporna och den fördömda vinöppnaren. Ska se om de inte har en på pressbyrån, de skulle ju kunna vara så att de har en sådan.

Nej inte en tillstymmelse av vintjosan där. Ska jag behöva gå in till chefen och berätta att jag kommer till jobbet utan verktyg. Som en gatflicka utan fitta. Fitta kommer hon heta idag. Fittan utan kuk. Nej, byta jobb eller i alla fall chef är nog ide. Kuken utan stake, ja just det skulle passa bra på hennes chef. Kuken utan stake.

Vågbruset, vågbruset säger han. Det är så mina andetag ska taktas. Inte tuktas utan takten i vågbruset ska följas andas in, andas ut. Höger hand på naveln, vänsterhand på den högra. Andas in andas ut. Känns som jag ligger på vågen nästan så att jag känner solens strålar värma mitt ansikte. Vågbruset va det inte somna nu. Nu ska vi försiktigt öppna upp ögonen men sinnet skall ännu vara riktat inåt. Andas in andas ut solen värmer mig i magen. Hund, djäklas det var inte det lättaste men även om jag inte är lika smidig som de andra så lyckades jag. Andas in andas ut. Slappna av i axlarna, andas in andas ut. Står jag så här länge till kommer ryggen gå av. Nu gällde tydligen vila i berget. Hur fan va det nu då nej jag kommer då aldrig bli någon fantast av yoga. Andas in andas ut dubbelvikt trodde jag bara var pizzor som var människokroppar aj! Aaaj! Ryggskott jo det var just snyggt det jag som skulle vidare till Erika och Åse sedan. Nej jag tar och smyger mig ut en början gjorde jag ju men det får stanna där vid en början för nej ryggskott och andas det gör jag utan vågbrytare och hundar……….

Skriv om att blötlägga.

Ja då gjorde hon det, igen och åter igen. Lägga i blöt, lägga näsan i blöt. Nej fan, inte räckte det med att lägga näsan i blöt. Ta mig fan, så vart hela hon i blöt. Lägga sig i var liksom bara förnamnet, på denna skapelse. Inte bara så där lite grann, utan med hull och hår, hår och hull.  You name it.  Jag formligen avskydde situationen, med mest av allt avskydde jag,  att hon på något sätt viste.

Nu stod hon där med hela sin självgodhet, hon pös nästan över. Nästan så att hon sprack om hon inte fick berätta hur det egentligen var.  Men ingen av oss hade frågat. Ingen av oss hade någonsin ens brytt oss om att ens titta på henne. Ändå stod hon här nu med sin feta kropp, rosig av ivern över att få delge oss det hon visste. Lägga i blöt! Fan! Hela hon simmade runt och riktigt gottade sig i att veta mest av oss alla. Jag riktigt kände hennes iver genom näsborrarna. Kände hur adrenalinet sipprade ut genom hennes hud.  Nu tog hon satts, för att få börja berätta vad som egentligen hade hänt den där timmen efter att jag och Malin hade lämnat stället.

Nu skulle hon grisa in sin vetskap i mig trycka till hur lite Tom brydde sig om mig.  Egentligen så blottade hon bara sin egna billighet. Men det är klart, självklart så visade hennes billighet och Toms handling mig att jag var av liten betydelse.  Det gjorde förbannat ont. Men att det var hon som fick stå här och nästan spricka av att få glädjen att berätta det gjorde fan i mig ännu ondare!

Skriv om något grönt.

Det var inte igår.  Men inte allt för längesen, så jag borde inte ligga här.  Grönt simmigt stanken som visade sig handlade inte om mig utan om Kalle. Han visste aldrig när han behövde uppsöka toalett, nu stank hela rummet av hans skit. Kanske spydde jag inte av bakis symtomen utan av hans stank. Nä nu djävlar fick det vara nog om jag över levde det den här gången. Inte en droppe till skulle över min strupe. Aldrig mera.

Tröjan jag hade på mig var rödflammig inte konstigt att jag mådde piss. Rödvin, öl och allt annat som jag hunnit med i går. Tro fan att jag spyr och att jag bara ser på ett öga. Va fan hände igår. Nu bubblade det upp igen, fan, det kan inte finnas mera kvar i mig. Hur i helvete ska jag överleva.  Jag hann inte luta mig över toastolen,  nu badade hela toan, väggen och golvet i en gulgrön spya. Fan tänk jag kanske är sjuk.  Va det slagsmål igår eller va fan är det som gör så djävla ont i ansiktet.  Reste mig upp för att kolla i spegeln. Men där det en gång suttit en spegel, var det bara en hylla med diverse rakhyvlar och tabletter, en kanyl och en fimp. Denna gång höll jag mig över handfatet, bara några droppar kom ur mig.  Kände mig uttorkad och vattnig i tinningen.

Där inne i badrummet satt jag, byxorna var fulla med spy och blod. En ilsken önskan om att vara någon annanstans, hur fan ska jag komma hem. Vad fan kommer att hända när jag kommer hem? Vilket humör kommer kärringen ha , eller har de stuckit igen? Grävde i byxfickorna, femtilapp hittades, tog på mig skorna i hallen gick ut i trapphuset. Där hela trappan badade i blod och spy.  Jag klarade mig ut tog tricken två hållplatser fick gå av för att spy igen.  En promenad över kyrkogården sen la jag mig på parkbänken efter tunneln. Nu var jag snart hemma. Men hur fan ska jag orka gå upp för trapporna.  Hoppas ingen var hemma. Ska vila lite innan den sista sträckan hem.  Men hur e det?  Fan det är nog Julafton idag. Inte fan vågar jag gå hem då? Eller jag får gå hem, lyser det i fönstret, så tar jag en taxi till stan igen. Helvete! Har ju inte mera än femti spänn . Ja, det räcker ju i alla fall till en öl. Sen får vi se, kanske någon kommer förbi och bjuder.

God Jul på dig! Idag får du fira med en kall, sa jag till mig själv. Jag kände hur magen blev varm av tanken på en öl.

Då satt jag där igen samma visa gång på gång. Det här känns som våra sånger men, som för längesedan passerat utgångsdatum, repris på reprisen. De sånger alltså, som vi kan kalla våra. Jag sitter här igen, gång på gång, ser mig i dig. Ser misstagen som jag innan skyllt på dig, idag ser jag att din skuld egentligen är min egen. Alla år av vänta längtan,  alla vändor tillbaka. Alla tårar, skulder, alla ord. I dag ser jag, idag vet jag idag ser jag att din skuld är min. Jag tar din skuld till min nu och jag lovar dig att vändorna är slut. Nu låter jag känslorna ebba ut. Bort till horisonter där du inte når, där du inte finns. Jag är mig själv nu jag är inte du……………

Skriv om att välja sina strider.

Jag valde bort sminket, för att du inte skulle säga till mig att jag bjöd ut mig. Jag valde att slippa den striden.  Därefter valde jag bort att gå ut och handla utan dig, för att du inte skulle banka skiten ur mig. Då du trodde jag hade hittat någon annan i affären.  Jag valde att ha intetsägande kläder för att slippa blickar då vi var ute och gick.  Jag valde att inte svara i telefonen när du inte var hemma, för att slippa din svartsjuka blick när du kom hem.  Jag valde bort alla mina vänner, min familj för att göra dig mera vänlig.

Tillsist valde jag att inte leva alls, då levde jag bara för att slippa dina ord, slag och förnedringar.

Jag valde aldrig några av striderna ändå valde jag fel strider. För jag valde år med strider, som var dina, men du gjorde dom till mina.