Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘kreaktivitet’

23 december Skriv om något grönt. Det var inte igår.  Men inte allt för längesen, så jag borde inte ligga här.  Grönt simmigt stanken som visade sig handlade inte om mig utan om Kalle. Han visste aldrig när han behövde uppsöka toalett, nu stank hela rummet av hans skit. Kanske spydde jag inte av bakis [...]

Läs hela inlägget »

Att ta pris i julfiranden Det var mörkt, tyst allt var stilla. Nu äntligen kunde det ske, nu äntligen skulle hon få spegla sig i glansen av att ha tänkt till det lilla extra.  In i minsta detalj så hade hon städat, fejat, polerat, hall mattan log inom sin tejpade och upp märkta plats.  Allt [...]

Läs hela inlägget »

Det bara växte, det blev större och större. Gick inte att svälja. Gröten och de förbannade lingonen, klibbade fast sig i munnen på mig.  Bara hon kunde gå ut från köket, så skulle jag kunna skynda mig bort till hundskålen, Jag hade då blivit en gröt tallrik lättare, hunden lycklig över grötskvätten.  Men hon stod [...]

Läs hela inlägget »

Har under långtid bara känt det. Så där i axlarna, det är där det ligger och gror.  Bakom skulderbladen känner jag, hur det trycker till lite.  Det eviga surrandet i axlarna säger mig att jo det är där, nått är det som måste ändras.  Jag vet bara inte vad det där är som skall ändras. [...]

Läs hela inlägget »

Jag satt där på stenen med fötterna i vattnet. Vattnet svalkade och tog bort den brännande känslan i fötterna. Vad hade hänt vad är det som gjorde att det blev så? Va det verkligen så att allt va mitt fel. Var jag delaktig i allt det som hade skett? Stenen som jag satt på började [...]

Läs hela inlägget »

Nej, inte heller denna gången överaskade hon. Även nu var det som att hon var precis lagom. Inte för färgstark eller för högljudd.  Överaska tänkte han, men för fan överaska nån djävla gång. Inte ens då de hade sex var det för mycket eller för lite.  Bara lagom, ljudlöst nä inte riktigt. Bara lagom pilsk. [...]

Läs hela inlägget »

Hon satt mitt emot mig, jag som vuxen hade känt att nu är det nog.  Nu är det tillräkligt, nu måste jag reagera.  Flickungen var full med blåmärken, rivsår och illa läkta brännmärken.  Jag kunde inte se på längre, jag var tvungen att göra nått.  Hur skulle jag annars se mig själv i ögonen. Hur [...]

Läs hela inlägget »

det var inte så att det behövdes, inte ens alls.  Det var mera att det behövdes skalas av, ta bort, fila rent. Nu blev det inte så, utan istället fick det ett lager till. En ring i näsan, en i ögonbrynet som glittrade till då solen fångade hennes ögon. Solen som hjälpte henne trolla bort [...]

Läs hela inlägget »

Rasande raseri, flyttade in på sekundens hundradel. En liten ledsen flicka ligger i sängen och gråter, en liten flicka som är en prinsessa av vår släkt. Du är en av dem som genom förvandlingen blev ett As utan känslor. Vi älskade dig, bjöd in dig i vårt hem, litade på dig, vi skyddade dig, vi [...]

Läs hela inlägget »

Det var verkligen behövligt det här. Så sa alla till mig. Även den som brydde sig mest, om mig. Jag behövde vilan från mig själv, behövde se annat, prova andra saker och andas annan luft. Det var verkligen behövligt det här! Hur fan kan alla dessa klokheter veta så mycket om vad jag behöver?  Hur [...]

Läs hela inlägget »

Äldre inlägg »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.