Senilitetsresan i tiden.

18 januari 2012

Skriv om en tidsresa.

• Ta av dig masken. Du ser så gammal ut.

   

• Men lilla farmor inte har jag någon mask på mig.
• Vad tycker du om skåpen, dom som står emot väggen vid fönstret? Det är Roland som har målat.
• Men farmor, det kan inte vara så farmor. För du är inte hemma nu, du är på sjukhus.
• E jag på sjukhus? Det var det dummaste jag hört. Sätter du på kaffe så vi har till gästerna?
• Men farmor inte kan jag göra det. Det är inte dina gäster, utan hon som ligger bredvid, det är hennes gäster.
  Jag var lite rädd i stunden, farmor hade hamnat på sjukhus och hennes kropp full av morfin.

  Farmor hade slagit sig illa och med tanke på hennes yriga tankar har hon nog oxå fått en smäll emot huvudet.

• Men när kommer Roland hem idag då? Hör jag igen farmor säga.

   

  Samtidigt seglar det in tankar om att farmor nu gjort en tidsresa tillbaka till sina glansdagar. Glansen sitter i och är tiden runt 60 – 70tal.

• Nej nu sitter han nog på 7ans ölhall igen, han kommer nog sent. Hör jag åter igen farmor säga.

  Jag känner att farmor kanske behöver vara i tiden där då det var som bäst nu när hon hade det som sämst. Jag hoppar på tåget och kastar mig in i situationen.

  Säger till farmor att kanske är det så att han fick en längre körning eller att det är säkert mycket att göra idag.

• Men va gör du här skulle inte du hämta Tomas du kan ju inte vara här nu. Hör jag farmor säga.
• Farmor, vem är jag och vad gör jag här? Frågar jag farmor.
• Men vet du inte vem du är, har du nu druckit vin igen. Säger farmor. Du är ju Therese min dotter.
• Men lilla söta farmor om jag varit dotter så hade jag ju inte kallat dig farmor.
• Nej, just det ja, vem är du då.

  Jag suckade och tänkte en stund innan jag svarade hoppade in i stunden igen 60 70 det gör lite ont. Men det gör nog ondare att vara farmor så jag blir Therese ler och säger till henne att Tomas ja, nej inte min tur att hämta idag det gör Ola på vägen hem.

 

 

Senil, ja för vem är det till skada? Jag som är drabbad och gladerligen flyter in i glansen då jag måste varit som bäst? Eller för mina anhöriga som ser sin anhöriges skal som blir en annan i en annan tid där men inte ens själv varit?

Kanske är det olika för oss, kanske handlar det om att bara låta vara. ………