Du badade i flärd, lyxiösa drycker, dyra krämer och vackra tyger. Vackert? Jo men visst, vackert det är vackert. Men jag, jag vet om att du döljer din tomhet. Ditt skal är ditt skydd! Ditt skal gör dig trygg. Trygg, nej det var fel. Skalet skyddar och döljer den sköra tråd av längtan, som skymtar förbi i morgonspegeln. Längtan av det som för andra är självklart. Själva känslan av dugligheter, dugligheter i sig själv, du skulle bli mindre värdelös och mera vackert trygg. Men inte en dag kommer att förändra eller förändras. Om du inte tar steget ut, bort långt bort från dina skal och dyra krämer. Du måste våga andas den luft som är full av syre, bortom alla konstgjorda dofter. De dofter som döljer det vackra i livet. De dofter som bor bortanför flärd och champagne. Andas för att ta nästa steg mot livets härlighet, duglighet och vackerhet. Strofer i gnistrande liv bor i livet i dig. Men du måste själv se ditt gnistrande liv där du faktiskt är. Du måste våga vara naturligt vacker, du måste våga vara så vacker du är. Sluta dölja dig, i gnistrande stenar av tomhetsglamor!!!
Bra
“våga vara så vacker du är” … ja, det kräver nog mod hos många av oss för att inse att vi är vackra som vi är.
Fin text. Gillar speciellt skör tråd av längtan, men allt är bra.