1 januari 2012
Skriv om att börja.
Vågbruset, vågbruset säger han. Det är så mina andetag ska taktas. Inte tuktas utan takten i vågbruset ska följas andas in, andas ut. Höger hand på naveln, vänsterhand på den högra. Andas in andas ut. Känns som jag ligger på vågen nästan så att jag känner solens strålar värma mitt ansikte. Vågbruset va det inte somna nu. Nu ska vi försiktigt öppna upp ögonen men sinnet skall ännu vara riktat inåt. Andas in andas ut solen värmer mig i magen. Hund, djäklas det var inte det lättaste men även om jag inte är lika smidig som de andra så lyckades jag. Andas in andas ut. Slappna av i axlarna, andas in andas ut. Står jag så här länge till kommer ryggen gå av. Nu gällde tydligen vila i berget. Hur fan va det nu då nej jag kommer då aldrig bli någon fantast av yoga. Andas in andas ut dubbelvikt trodde jag bara var pizzor som var människokroppar aj! Aaaj! Ryggskott jo det var just snyggt det jag som skulle vidare till Erika och Åse sedan. Nej jag tar och smyger mig ut en början gjorde jag ju men det får stanna där vid en början för nej ryggskott och andas det gör jag utan vågbrytare och hundar……….
Allt handlar väl om att lyckas koppla ned hjärnan …vilket jag själv aldrig orkar numera:) Skönt berättat!
Jag inser att det är bra för kroppen, kroppskontroll och smidighet, men jag tycker också det är väldigt svårt och känns ibland helt omöjligt att inta vissa ställningar. Du beskriver det jättebra. Jag ler. Det tog ett tag in i texten innan jag förstod vad det handlade om.
Bara början som är svår, sen kan man inte vara utan, tycker jag som är yogafantast.