Skriv om att blötlägga.
Ja då gjorde hon det, igen och åter igen. Lägga i blöt, lägga näsan i blöt. Nej fan, inte räckte det med att lägga näsan i blöt. Ta mig fan, så vart hela hon i blöt. Lägga sig i var liksom bara förnamnet, på denna skapelse. Inte bara så där lite grann, utan med hull och hår, hår och hull. You name it. Jag formligen avskydde situationen, med mest av allt avskydde jag, att hon på något sätt viste.
Nu stod hon där med hela sin självgodhet, hon pös nästan över. Nästan så att hon sprack om hon inte fick berätta hur det egentligen var. Men ingen av oss hade frågat. Ingen av oss hade någonsin ens brytt oss om att ens titta på henne. Ändå stod hon här nu med sin feta kropp, rosig av ivern över att få delge oss det hon visste. Lägga i blöt! Fan! Hela hon simmade runt och riktigt gottade sig i att veta mest av oss alla. Jag riktigt kände hennes iver genom näsborrarna. Kände hur adrenalinet sipprade ut genom hennes hud. Nu tog hon satts, för att få börja berätta vad som egentligen hade hänt den där timmen efter att jag och Malin hade lämnat stället.
Nu skulle hon grisa in sin vetskap i mig trycka till hur lite Tom brydde sig om mig. Egentligen så blottade hon bara sin egna billighet. Men det är klart, självklart så visade hennes billighet och Toms handling mig att jag var av liten betydelse. Det gjorde förbannat ont. Men att det var hon som fick stå här och nästan spricka av att få glädjen att berätta det gjorde fan i mig ännu ondare!
Gillar vresigheten i texten, känner igen hur man kan tänka när man är riktigt gramse. Bra.
Kul att du är med i skrivpuffen igen!
Urk! Ja henne satte du bra.
Ja, bra som vanligt skriver jag också. Är detta ur nya boken?
Bra, som vanligt.