Utmaning 2010:136 – 16 maj Skriv om att avstå.

Genom din kraft, ger du mig möjligheter att tacka nej.

Inte så att jag beundrar din kraft eller avundas andra för din närhet.

Nej, så är det inte, skulle aldrig kunna bli så.

Jag bara inte vill.

Jag är min egen, min egen kvinna, min egna vän.

För mig är jag viktig, ser du inte mig som jag är, så väljer jag andra vägar.

Dina hot, dina krafttag och din kärlek till makt, gör att jag vill segla ensam, flyta själv.

Aldrig mera ska jag vända om titta runt eller ångra mina steg nu.

En dag kommer du att förstå, en dag kommer du att själv inse att vänner, kärlekar och närhet är inget man kräver utan får. Genom att respektera, möts man  med respekt. Det är inget man kräver, för då kvävs den och byts ut till rädsla och frihetsseparationer.

Genom att jag går visar jag dig respekt, jag vill att du ska kunna se dig själv i ögonen, utan att slås av samvete och tankar. Dina ögon är vackra ibland. Ibland borde vara oftare, så dina ögon oftare är vackra.

Jag avstår inte livet, jag avstår inte mig, det enda jag väljer att avstå är den makt, du vill ha över mig.

Den makt kan du aldrig kräva, den är inte till för dig.

Det är en makt som jag har över mig, mina val och mina avståndstaganden genom att avstå